Frida Asp

En ledig torsdag och frukost framför min guilty pleasure, Keeping up with the Kardashians. Är pinsamt besatt av denna serie. Vi har alltså gått in i Oktober månad och det är nu bara hela oktober och november kvar tills lilla bebisen kommer till världen. Om jag längtar? JAAAA. Försöker att tänka på annat och önskar att liksom jag ba får värkar om några veckor och tänker OJ jaha ja just det glömde bort att jag var gravid. Går icke om man heter Frida Asp!

Samtidigt som det känns som typ nyss jag plussade och hade panik i några veckor, känns det som att jag varit gravid i 100 år…I början tyckte jag att det var skönt att det var så lång tid tills hon skulle komma ut, jag hade ju så svårt att ta in allt. Men nu börjar min längtan VERKLIGEN komma. Tar upp hennes små pyjamasar och tänker att snart ska hon ha på sig detta. Jag märker att jag liksom är i min egna lilla värld, eller bubbla allt mer nu. Antar att det kommer automatiskt att men mentalt börjar fundera mer kring förlossning och livet med henne.

För detta är något så himla stort för mig, och allt kretsar kring bebisen nu, men för alla andra går livet på som vanligt. Det är sjukt! Vill typ skrika på alla ” hallå jag ska få en bebis!” För det är något som jag har märkt, att för en del av mina vänner rullar livet på som vanligt, vilket det gör såklart men ändå.. Svårt att förklara! Kanske extra känslig när man är preggo? För en del är det här ingen stor grej, det var det ju inte för mig heller innan jag blev gravid. Okej nu svamlar jag en massa.. Dags att ta den där promenaden nu och kanske rensa tankarna lite?