det var en lite overklig känsla (och skön) igår när jag tog fredag. Skruvade upp podden och körde hem till familjen. En vecka klarade vi med föris och jobb för båda! Och det har gått sååå bra, lite tröttare än vanligt på kvällarna men jag känner verkligen att här kommer jag att trivas!
Och som jag utvecklats redan, vågar mer. Jag har ju varit rädd att köra bil innan men det har släppt. Man skärper till sig när man får barn. Tänkte först promenera till Eiras förskola pga rädd att köra och rädd för att köra fel (vet låter sjukt) men jag gjorde det, för hennes skull. Och jag är grym på att köra bil!
Många tycker nog att man ska först utbilda sig, gifta sig och SEN skaffa barn när allt är ordnat. Men varför? Jag har utvecklats 100 gånger snabbare sen Eira kom. Livet slutar inte när barn kommer.. man kan göra vad man vill.
Nu kommer mina syskon hit, vi ska dra på utflykt så fort Eira vaknat. Stadsbondgård ville någon (läs jag). Eller äta våfflor. Får se!
