MÅNDAG. Yessss. Tänker lite att måndagen sätter ribban för hur resten av veckan ska vara, well I hope NOT. Igår sa jag till Jakob att ” Gud vad Eira är lätt och glad för det mesta..jag känner typ att NU skulle man kunna ha en till”………. När klockan närmade sig dags för ytterkläderna tog en liten demon över Eira. Hon la sig ner, böjde sig som en ostbåge och skrek. Sen skulle hon plötsligt ta på sig skorna själv. Jag lät henne sitta där lite och pilla för tänkte att tjaa det är något som hon känner att hon VERKLIGEN måste göra så. Men sen när tiden började rinna iväg försökte jag med mina snällaste dovaste röst säga ”Eira…nu måste mamma hjälpa dig med skorna”… SKRIK och panik utbröt. Jag försöker ändå möta henne med samma tålamod när hon är arg som när hon är glad. Det är svårare än vad det låter. Tro mig!
Till slut var hon påklädd, jag var svettig och längtade efter en kaffe. Så fort vi kom innanför dörrarna till föris blev hon superglad. Men en liten klump i magen håller sig kvar hos mig, jag vill ju inte tjafsa och vill inte vi ska lämna varandra som ”ovänner”. Men jag tar hellre fighten nu så kanske de blir färre senare.
If monday had a face.
Åh vi har samma här hemma! Har dock börjat med en ny grej som jag hörde av en föreläsare på föris. Att ta ett djupt andetag och sätta sig ner och bekräfta hans känsla, typ jag förstår att du är arg. Det är okej. Man får vara arg. Och sen när det börjar rinna av det lilla djävulsbarnet så kan man fråga om hen vill ha en kram typ. Flummigt men det funkar rätt bra sjukt nog! Och att aldrig aldrig nånsin som förälder eller vuxen gå ifrån barnet som är argt/ledsen/överjävlig för det värsta ett barn kan tänka sig är att bli lämnad av sin vuxna ???? Tydligen så kan barn upp till ca 5-6 år inte känna mer än en känsla i taget vilket gör att de måste vara arg/ledsen/irriterad/valfri känsla klart, innan de kan byta och bli glada/mys-sugna/busiga osv. Bra att tänka på när ungen gallskriker pga får inte gå till föris i pappas tofflor. Kram!