fyfan hatar denna känslan. Inter stress..att typ trampa i vatten men inte komma fram. Hade ju precis kommit in i rutiner och kommit igång. Ska det vara såhär nu? Vabba tills sommaren? Och är det meningen att två personer ska ha heltidsjobb när man har småbarn? För så känns det inte nu.
Jag vill ju klappa, torka, krama och allt till Eira. Samtidigt som jag vill ge mitt bästa till skolan, gruppen och projektet. Samtidigt som jag vill ha ett rent hem. Samtidigt som jag vill träna och hinna fixa mig. Samtidigt som jag vill fixa tusen ärenden. Samtidigt som jag vill hinna vara social. Podden. Bloggen.
Känner mig sjukt otillräcklig och som att jag är den enda personen som inte får ihop ekvationen. Inte utan att bryta ihop eller bli mitt sämsta sura jag. Den där inre stressen som gnager i bröstet.
Men vi hann med varandra igår ialf. Dricka rödvin, äta pasta och byta presenter innan Eira vaknade dunderförkyld, stackarn.
Jag har trånat efter dessa sneakers länge. Eller ja två veckor då de kom in- länge för mig! Och han hade köpt dom direkt och gömt undan..fint.
What she said ovan!
Ett tips från en mamma med två barn! Tiden är knte tillräcklig med småbarn! Skit i hemmet, se till att ta hand om dig själv, förhållandet och barnen! Städa kan du göra senare i livet. Tiden med barnen går inte att ta igen och utan partner blir livet trist. Skulle ångra livet ut om det sket sig för att hemmet var städat! 🙂 Skit även i alla ideal som finns att alltid laga hemlagat, hembakat bröd och ekologisk mat som ska koka i flera timmar etc. Ingen mår bättre av det i långa loppet! Glöm inte att ta hand om dig så att du också mår bra!
PS De flesta andra får inte heller ihop det, de talar bara inte om det. Ds