Yes, idag hände det som inte sker allt för ofta. Eira sov sin middagslur, jag var egentligen rätt trött men fick ändå något konstigt sug på att testa springa. Har inte sprungit (om man inte räknar ofrivilligt en sträcka när jag sprang för att slippa en geting) på två år…..Jag tänkte att jag klarar jag 7 minuter, är det bra! Jakob hängde med som mental coach, och när jag frågade hur länge vi hade sprungit och han svarar 7 minuter kände jag: äh jag klarar lätt 7 till.
18 hela minuter blev det. Känns riktigt bra! Inte en halvmara som en gång brände av men ändå, en bit! Efter springpasset körde vi styrka i trådgården. Nu känns det redan i benet, gott! 🙂
MEN PEPP! Duktig du är Frida! Woho
Grymt jobbat, slutet av sommarn kör vi milen ihop
Awesome! Du är grym!