Ja det har ekat tomt här på bloggen! Misstänkt virus var istället en liten bebis som växte i min mage. Jakob hade misstänkt detta ett tag men jag sköt ifrån mig dessa tankar och trodde att jag var sjuk istället. Men till slut fick Jakob mig att ta ett test, som efter bara några sekunder visade ett starkt plus. Hur jag reagerade? knöt en rosett runt testet och visade Jakob? Genom att lägga bullar i ugnen och säga ”jakob jag har en bulle i ugnen” Eller något annat påhittigt? Nope, genom att skrika ”FAAAAN” och panik gråta, och säga ”alltså, det MÅSTE vara något fel på det här testet?” Men nej, ett test ljuger sällan.
Vi har såklart pratat om barn, men planen var om ca 2 år när jag är färdig utbildad och har fått jobb. Men det är bara att inse att det inte går att planera livet helt och hållet, och tur är kanske det? Jag har under dessa veckor inte kunnat ta in att det växer något i min mage. Detta plus ett illamående som funnits varje dag i ca 2 månaders tid. Tänk er en riktigt Måndags klubbs a la redbullvodka bakfylla (ni från Halmstad förstår vad jag menar)
Men så för två veckor sedan var vi på KUB (man kollar så bebisen mår bra + första ultraljud) Jag vågade inte kolla på skärmen, eftersom jag var övertygad om att det enda barnmorskan skulle hitta var en hamburgare,typ. Men efter några sekunder säger hon: ”där är er lilla bebis” och DÄR i det ögonblicket gick det upp för mig, där är vår bebis. Min och Jakobs, en blandning av mig och honom. Den sög på tummen och sträckte på sina små små armar och ben. Där och då gick det upp för mig, lycka! Jag grät så tyst jag kunde, för hade jag satt igång så hade jag fulgråtit i flera timmar, finns liksom inget stopp just nu.
Så för att samla mina tankar tänkte jag börja blogga igen. Varning för mycket gravidsnack!
Lyckliga, nervösa föräldrar to be!
Vilken vecka var du i då när du testade dig? Och vilken vecka är du i nu? Ni kommer fixa detta galant! Det är den inblicken man fått i att bara läsa din blogg 🙂
Hej! jag var i vecka 6 ca. Nu är jag i vecka 14 🙂 Tusen tack!