Jag är nog en person som funderar mycket, som hela tiden har en liten gnagande oro över framtiden. Har liksom svårt att vara här och nu, längtar hela tiden framå..I min värld finns inget såkallat ”mindfulness”. Detta är något som kan irritera Jakob väldigt då han är tvärtom. Det löser sig, är hans mest användbara mening. Vilket oftast stämmer, det mesta löser sig! Så när jag då säger till Jakob att ”Gud vad jag längtar tills sommaren”, eller ”vad jag längtar tills Eira är 2 år” blir han tokig på mig, FRIDA LEV HÄR OCH NU. Men jag kan inte hjälpa det.
Att inte veta hur mitt liv kommer se ut om 5 år ger mig typ panikkänslor. Jag är en person som alltid haft höga krav på mig själv och vill gärna reda ut saker och ting NU (att jag har noll tålamod hör ihop med detta). Efter min mammaledighet med Eira kommer jag ha kvar ett halvår på min utbildning..sen då? Tänk så får jag inget jobb? Tänk så får jag ett jobb som jag hatar? Vart vill vi bo? Jag vill bo i hus! tänk så får vi inget hus? Jag vill bo nära min familj och mina vänner…Tänk så hamnar vi på ett ställe där vi inte alls trivs? Expert på att måla upp problem som inte existerar ännu. Snälla säg att det finns fler än jag som håller på såhär?
Sen vill jag ge Eira ett syskon, inte nu men ändå tätt. För syskon är enligt mig det bästa man kan ha! Vill ge henne ett syskon så hon aldrig behöver känna sig ensam. När är det bäst för det? Finns det någon sådan tid? Och hur ska jag ha möjlighet till det då jag gärna vill gått klart min utbildning, hittat ett bra jobb och jobbat i något år..
Jag var först på bollen med att få barn bland mina närmsta vänner (Sofia, Lina & Sarah). Jag hade mer än gärna tajmat in nummer 2 med dom..MEEEN det lär inte hända. Tro mig försöker hela tiden att sälja in det..;)
& jag funderar på hur mycket jag saknar mina vänner, jag har massor här i Jönköping men jag menar mina barndomsvänner, Lina Sarah & Sofia..Gud vad jag saknar dom, att inte kunna träffas när man vill. En gång i månaden är ju för LITE. Känns som vi borde bo i samma stad..
& egentligen borde jag sluta med dessa tankar och måla upp problem som inte finns. Jag har det så bra! Har en egen liten familj, en frisk underbar liten dotter som jag ska få se växa upp och utvecklas. Har en underbar kille som gör allt för mig, för oss. Som jag varje dag längtar efter när han inte är hemma, ja det är sant..kanske inte är världsbäst alla gånger på att visa det.
Har min utbildning att komma tillbaka till sen, jag har en helt otroligt bra familj som gör allt för oss och jag har världens bästa vänner. Så varför har jag den här gnagande jäkla oron i kroppen? Den här ständiga längtan framåt?
Finns det fler som mig, eller är jag helt ensam om detta..Well, lite funderingar såhär en onsdag. Nu blir det andra koppen kaffe för dagen och göra listor. Älskar att göra listor..Ska göra en lista på hur jag vill att mitt liv ska se ut de närmsta 2 åren.
FEEEEEEEL YOU!!!!!!!!
Jaaaaa tack, flera som känner som mig, kanske inte är galen ändå!
Honey! Jag tänker precis som du hela tiden (as you know), så nästa gång ringer du mig när du behöver få en riktigt portion med pepp.
/Tjejen som aldrig läser en blogg så länge det inte är hennes bästa väns
Åh Linis! Älskar dig
Hej fina Frida!
Åh vad jag kände igen mig i allt. Är EXAKT likadan och med Alex som säger att det löser sig. Vi vill ha barn men tycker aldrig det passar. Ska vi försöka nu under min utbildning? Ja men då kommer inte barnet växa upp i ett hus nära familjen som vi önskar. Och flyttar vi ner till Halmstad med bebis så måste jag ha fast anställning för att kunna ta nytt lån till bostad vilket jag då inte kommer ha pga mammaledigheten. Ska jag hoppa av skolan då med? Vad ska jag då jobba med i Halmstad? Men om vi stannar i Sthlm… Då kommer barnet växa upp i en liten lägenhet utan släkten och föräldrar som satsar på karriären. Ja du hör ju, inte lätt 🙂 men det kommer bli bra! Det bara kommer det, vi får bara följa med strömmen helt enkelt och lyssna på våra män. Kram på dig!
Har funderat många gånger om det finns någon som är som mig och tadaaaa det fanns det! Är också expert på att tänka för mycket och gärna spekulera kring alla oskrivna blad här i livet.
Listor älskar jag också! Har kommit in i en bra lista nu för varje dag så man inte glömmer bort något och kan slappna av i hjärnan lite 🙂
Har också en ständig oro i kroppen. Tror det är som din kille säger, att man får försöka leva i nuet och tänka att allting löser sig. Mindfulness är nog ganska bra för såna som vi, även om det känns tjatigt haha 🙂