När jag var gravid och hörde hur alla som varit gravida och hade barn sa ”ååh vad man saknar magen” ”åååh vad avis jag är på att du ska få föda”. I mina öron lät det crazy bananas. Jag ville bara få bort min mage, tänkte att jag ALDRIG I HELA MITT LIV skulle sakna magen. Eller att jag skulle vilja föda igen, frivilligt? No thank you min snippa har fått plågas tillräckligt stackarn. Men nu..Blir lite rädd för mina egna tankar. VILL HA EN TILL BEBIS NU!!!! Tänk vad mysigt att få ge Eira ett syskon..Tänk att få ha den där fina magen igen. Mystiken att inte veta vem det är för lite filur som gömmer sig där inne. Få gå runt att dagdrömma och köpa massa fint till bebben.
Nu ska jag hold my horses och inte ge Eira ett syskon riktigt än. Kanske jobba lite innan? Ialf gå klart min utbildning. Men nästa graviditet kommer man nog vara mycket lugnare, säkrare. Jag gick seriöst hela graviditeten och trodde inte på att det skulle komma ut en bebis. Fram tills Eira kom upp på mitt bröst, och jag fick SE en fullt frisk underbar liten tjej som jag förstod. Det hände! Hon är min!
& förlossningen..JA jag vill trycka ut en bebis igen! Det häftigaste jag gjort. Alltså JAG har liksom fött ett barn. Det är så sinnes. Det var inte alls så farligt som jag trodde. Det var kul och häftigt, samtidigt det värsta. Men allt gick tipptopp och jag skulle kunna göra om det imorgon. *crazybabylady*. Min snippa ba ”noooo plis inte igen”. Men inte än. Den ska få vila lite nu! hehe.
Hur var det för er andra gången? Var det någon skillnad? Längtade man lika mycket? Är det superduper jobbigt med två barn?
Jag har 3,5 år mellan mina barn och det tog ganska lång tid efter första innan jag var sugen på en bebis igen. Jag har haft svårt att bli gravid och varit väldigt orolig under graviditeterna så det bidrog till att jag inte kände mig redo tidigare tror jag. Ville också plugga färdigt (hade ett år kvar på högskolan) och sen jobba lite. Sen ville CI inte ha för tätt heller, kändes inte som att det skulle passa oss. Min dotter var supersmidig som bebis, var dock inställd på att lillebror kunde bli tvärtom och att det kunde bli en två-barnschock. Den har dock uteblivit då lillebror också är så lugn och smidig. Värre är det med intensiv, trotsig och pratig 3,5-åring, hehe! Tyckte det var mycket jobbigare att få första barnet, en sån omställning liksom. Nu var jag ju redan mamma! Sen är det inte alltid lätt att få ihop det med två barn men det går ändå bra tycker jag. Med första så visste jag att vi nån gång ville ha en till, nu vet jag inte om det blir några fler och det är lite sorgligt. Det är ju så mysigt med en bebis! Hade också kunnat tänka mig att bli gravid nu direkt igen, trots svårt att bli gravid, jobbig graviditet och svårt sjuk bebis efter förlossningen. Känns lite galet att känna så! Så kände jag inte alls förra gången. Det kommer inte bli så men jag tänker ändå på det. Kör på med det du/ni känner för! Tror att alla åldersskillnader har sina för- och nackdelar.
Ja finns ju för och nackdelar med att få tätt såklart! Man ska inte heller ta förgivet att man kan bli gravid igen! Får se när nästa bebis dyker upp (om det blir någon) men kan tänka mig 2-3 år!
Jag förstår precis din känsla. Kände likadant när vi fått vårt första barn. Längtan efter en till bebis kom smygande när man fått in rutinerna på bebislivet Nu har vi två barn på 5 och 2 år och Visst är det mer jobb med två barn men inte så jobbigt som jag trodde att det skulle vara. Det är underbart att se kärleken mellan barnen och deras glädje i att ha varandra.
Vi längtar galet mycket efter att ge dem ett litet syskon om nått år.
vad mysigt 🙂