Ni som inte orkar höra på gnäll kan sluta läsa nu. Jag vet inte VAD som hände ikväll men min kropp är helt matt? Mår typ illa och helt vit i ansiktet. Har otroligt tryck nedåt och vill bara SOVA. Får lite panik känsla när jag tänker på hur snart bebisen kan komma. Ett hus som inte är klart, vi bor inneboende (vilket såklart är snällt ♥️men inte optimalt). Jag får panik SKA JAG KLARA AV EN BEBIS igen. Ska jag ha en dotter PLUS ett till barn. Sömnlösa nätter, läckande bröst. Oro. Är det fel att känna lite panik? Det snurrar i min skalle. Jag har tusen tankar och alla handlar antingen om huset, logistik eller allt som måste lösas innan bebis kommer.
Jag känner mig trött och uppgiven. Behöver säkert bara sova tidigt ikväll och imorgon mår jag bättre. Fått en tid för undersökning också av livmodertappen. Hoppas den ser fin(?) ut och är opåverkad. Dock typ två v till undersökningen. Också en sak som gör mig ledsen- jakob får inte följa med. Ingen! för mig är det superjobbigt då jakob varit med på typ alla mina gynundersökningar som stöd. Hatar nämligen det! Nu ska man göra allt själv. Lyssna fråga och förstå. Samtidigt som man är rädd och tycker det är jobbigt….. fattar att det är för en orsak, men kan inte låta bli att känna mig lite nere nu!
Okej nu ska jag sluta. Försöka hålla mig vaken en stund till innan jag totalt somnar. Godnatt!
