Frida Asp

Del 2

JAG ÄR HÖÖÖÖG

Lustgas, tack gode gud för att du finns. Värkarna gjorde ont så in i bänken nu och så fort värken började komma sög jag som bara den IIIIN genom näsan och ut genom munnen. Problemet var bara att jag inte orkade hålla lustgasmasken så Jakob fick liksom hålla masken åt mig när jag andades, sen snabbt när värken var över ge mig saft + fläkta mig hela tiden. Om han någon gång glömde ge mig masken när värken kom skrek jag ”haaallå det är DITT jobb att ge mig lustgas” haha stackarn. Jag fick nog ganska hög dos då jag emellan åt somnade och mumlade ”jag är hööög, jag är hööög”. Men det var verkligen min räddning!

Där låg jag i några timmar och kämpade med lustgasen för att sedan bli undersökt och YES nu var jag öppen 6 cm. Barnmorskan sa åt mig att det är bra om jag kan stå upp och vagga lite för att få ner henne i bäckenet. Min tanke var att jag ville detta skulle vara över så fort som möjligt, så jag ställde mig upp för att gå i korridorerna. Barnmorskan blev förvånad över att jag pallade vara ute och gå när jag var öppen 6cm. Gick runt, vaggade gjorde benböj och tog värkar i korridoren. Allt för att få ner henne och att det skulle gå snabbare. När jag kom tillbaka gjorde det ännu ondare (hur är det möjligt) och jag behövde nu något starkare. Sagt och gjort barnmorskan kallade på läkare för att sätta epiduralen. Märkte knappt av att läkaren kom in och pillade i ryggen. La mig på sidan och kutade (inte det lättaste när man har en värk) 10 minuter senare var jag som en ny människa! Jag kunde prata, äta och samla krafter! det var HIMMELSKT.

JAG MÅSTE BAJSA

Så jag hade en paus utan jätte mycket smärta, bara ett tryck nedåt. Här någonstans blev det ett byte så den barnmorskan som hade börjat min förlossningen skulle gå hem. In kommer det två barnmorskestudenter och en undersköterska. Vi klickade bra och jag hade inga invändningar på att dom aldrig hade förlöst helt själva, eller detta visste jag inte när jag låg där, kanske lika bra…haha

Jag samlade krafter och fick i mig en risifrutti och massa vätska. Försökte kissa, men gick inte så fick bli tömd med kateter..det var inte superskönt. Efter ett tag börjar jag känna ett väldigt tryck. ”jag måste baaaajsaaa” röt jag med en mörk mansröst. Vi var ensamma i rummet och Jakob frågar ”eh ska jag trycka på knappen” JA TRYYYYYYCK. in kommer barnmorskorna och Jakob säger att jag måste krysta. Jaha oj då får vi undersöka dig. Japp 10 cm öppen MEN en liten tapp kvar och hon måste komma ner mer själv först så du får INTE krysta, håll emot andas. EH VA HÅLL EMOT?! Jag höll på att trycka ut en unge och det finns ingen chans att jag kan hålla emot. Hela min kropp liksom hulkade sig varje gång värken kom. Det var det absolut jobbigaste, att vilja krysta men inte få.

”jag måste krysta nu!” sa jag för typ 100 gången. Men nej det fick jag inte. Jag blev sjukt sur på den stackars barnmorskestudenten och Jakob har berättat att jag himlade med ögonen åt henne och suckade och skakade på huvudet haha. Ett tag fick jag för mig att alla pratade skit om mig och att dom ”lurade mig” att jag inte fick krysta så jag viskade till Jakob ”Jakob..jag krystar, i smyg” log jag nöjt som om jag hade världens bästa plan.

JABBA DE HUTT

äntligen fick jag krysta och herreguuud vilket tryck. Jakob peppade mig och sa åt mig att jag var stark, snart skulle vi få se våran dotter. långa långa krystningar gjorde jag och tog i allt vad jag hade. Höll på så i ca 1 timme innan jag kände hur det brände till och tänkte ”nu borde det vara huvudet” och jakob kollade ner, yesbox där var ett litet huvud med hår på som var på väg ut. Hon kom på snedden med ansiktet så när hon kom ut följde hela kroppen med på en gång. Men känslan när hon kom ut och hamnade på min kropp…..den känslan går inte att beskriva!

såhär såg jag ut när jag krystade enligt Jakob