Jag skrev ju igår, och var så glad att Todd hade fått en förskoleplats på den avdelningen vi önskat. Jag skrev också att det såklart kändes lite vemodigt- vi har hängt ihop ett bra tag nu. Men skrev också att jag var pepp på att få se Todd utvecklas bra på förskolan, att han får upptäcka världen. Jag skrev också att jag såg fram emot att få börja jobba. Men jag minns inte att jag skrev att jag har vantrivts hemma?! Minns inte heller att jag bad om din åsikt, Anna- eller va du nu heter (du ändrat ditt namn till Linda och lite olika).
Du skriver väldigt många frågor så jag tänkte bena ut det – så du slipper oroa dig i onödan.
1.) han blir strax 1 år, är han inte lite liten då?
– nej, vi (hans föräldrar) anser att han inte är för liten då. Det finns en anledning till att man kan sätta barnen i förskola från 1 år. I Norge är det vanligt att man börjar redan vid 8 månaders ålder.
2.) tror Todd definitivt inte behöver det, det handlar nog mer om dig.
Jag tror, att jag som är todds mamma vet det bäst. Att det handlar om mig? Vad menar du? Att jag vill börja jobba, göra karriär, tjäna pengar efter en lång föräldrarledighet i isolering? I så fall absolut. Men, vi anser också att det är lättare att skola in vid 1 års ålder än senare.
3.) kan inte pappan vara hemma då, om du vantrivs så med det?
– han ska vara hemma på eftermiddagarna så han slipper gå så långa dagar. Inte för att det är något som du har att göra med. Om jag vantrivts? Ptjaaa alla dagar har inte varit lattjo nej, men denna gången slapp jag en förlossningsdepression så jag har mått bättre denna gången. Men sen är jag inte en person som klarar gå hemma så länge. Har inte älskat alla dagar- men dom flesta.
Du avslutar ditt lilla meddelande med ”menar inte att momshama dig” och sen en liten varning att jag ska tänka till ordentligt innan jag sätter honom på förskola. VA BRA. Det har jag gjort. Hela ditt meddelande var en enda stor fucking momshaming.
Avslutningsvis vill jag bara säga Såhär: vet du. Det finns dom som inte KAN vara hemma längre pga ekonomiska skäl. Ensamstående. Hur tror du det känns för dom att läsa detta?
Så är inte fallet här: JAG VILL BÖRJA JOBBA. Jag tror att Todd kommer må svin bra. Det kanske sticker i dina ögon att jag vill satsa på karriär, tjäna pengar så jag kan resa med min familj- fine. Efter jag torkat tårarna på maxis parkering körde jag hem och hämtade Eira. Hon såg att jag var ledsen- då tog jag dig som ett exempel.
Att det finns kvinnor som vill trycka ner dig för att du vill göra saker annorlunda. Men, man ska alltid vara snäll- visa respekt. Har du inget snällt att säga.. Osv.
Eira skolade vi in när hon var 13 månader- hon har blivit PERFEKT. Helt perfekt.
Vi får se om Todd får några men för livet, blir traumatiserad och kanske kommer han, sitta i ett sommarprat och berättar om hur han fick börja förskolan när han var 1 år. Hur det har påverkat hela hans liv. Han började sälja knark… redan som tre-åring! Langade till de äldre barnen på gården. Kanske?
Önskar dig all lycka. Du skrev i en tidigare kommentar att du hade en 7 månaders (borde vara lite äldre nu). Lycka till när det är dags för inskolning. När det nu blir om 1-3 år. Kanske 12? Jag dömer inte. Kram!
Du ”Anna Persson” (btw kan man inte välja något lite mer spännande namn om man ändå ska hitta på ett!?) VEM är du att tycka om andras val i livet, via ett hittepå-namn på internet. Du har förmodligen ca 5% insyn i Aspens liv, via blogg. Det ger dig oavsett ungefär 0!!!!!% rätt att komma här och predika om rätt och fel för TODD. ”Tror definitivt inte att Todd behöver det” jag gissar att du har umgåtts så mycket med honom så du ”tror” det baserat på… vad? ”Menar inte att momshamea dig” snälla du, SENÄLLA ”Anna”, skriv inget alls då. Den där kommentaren säger mer om DIG som person än om någon eller något annat! SKÄRP dig!
Asp- Todd kommer älska förskolan, precis som Eira gjorde, och Elis och Ebbe, som också började strax efter 1 år <3
Snälla snälla mammor, kan vi inte hålla ihop och stötta varandra istället för att trycka ner varandra? Vi behöver systraskap!! Kan vi inte hålla varandras händer och dunka varandra i ryggen och säga bra jobbat?
Fantastiskt att vi har ett land där både mammor och pappor får möjlighet att få vara hemma med sina barn, och att vi faktiskt FÅR välja det som vi tycker är bäst för oss och för våra barn.
Och bra jobbat som varit hemma ett år med två barn och löst det på bästa sätt för er!!! Och underbart att ni fått plats där ni önskar 🙂
Fy fan vilken vidrig kommentar. Kräks på personer (främst andra kvinnor tråkigt nog) som ska skriva så. ”Menar inget illa men”. Man bara ?!!!? Nä men vad ville du då? Håll käften om du inte har något snällt att komma med. Särskilt såna oombedda ”råd”.
Oavsett, jag tycker du och Jacob verkar göra ett fantastiskt jobb med era barn. Heja er! Kram