Å på den tredje dagen kom bakslaget. Eller, deppen. Idag har jag varit trött, ängslig, tappt tålamod och känt ”hur FAN ska jag fixa detta?”
Har gråtit för allt. Bara jag tänker på Eira att hon blir å sido satt nu gråter jag. Jag VET att baby blues sker oftast på dag tre. Imorgon mår jag säkert bättre, det är hormoner som får mig att känna mig kass.
Sen andra sekunden gråter jag över hur lycklig jag är- två friska perfekta barn, en kille som gör ALLT för oss. Då gråter jag ännu mer. Helt sjukt!
Min familj har varit här, det har varit så mysigt. Vi har hunnit med kräftskiva, lunch på CIRO (där jag åt innan det satte igång). Kändes sjukt att sitta där nu med Todd i famnen.
Håll i håll ut. Känn alla känslorna. Dem går över <3