Haft en… rätt tung dag på jobbet. Ni vet när allt bara känns motigt och omotiverat och man börjar undra VAD MAN GÖR. Gör jag rätt? Osv.
Efter le Work tog jag och Linnman ett KRÄKträningspass. Intervaller i backe och trappa. Ni hör ju. Linnman blev såklart knappt andfådd medan jag höll på att avlida 🙂 kul!
Men känslan efter.. ahhhh! Bilderna är innan träningen alltså. Efter såg jag icke ut såhär.
Torsdag imorgon. Vart tar veckorna vägen? Allt bara händer, känns som jag inte hinner med.. tåget bara rusar förbi och jag undrar hur man tar vara på allt. Typ Eira kommer aldrig vara 3 år igen. Alltså den lilla personen hon är JUST NU kommer inte tillbaka. ”Eira 3 år” personen kommer ersättas med ”Eira 15” och hon kommer kanske inte vara såhär. Hoppas man ju såklart att utveckligen gått framåt inte hehe men ni fattar? Får panik av tiden. Hatar tiden.
Typsikt mig att sväva iväg.
/
