Pirret jag haft i magen försvann fort idag. Konstigt det där. Jag har väldigt lätt att sväva iväg och måla upp hur saker kommer bli, sen när det inte blir så blir jag förkrossad. Helt förkrossad. Jakob däremot verkar ta allt med en klackspark- vilket jag önskar att jag kunde göra.
Nåväl. Allt har en mening I guess.
Nu ska jag och J iväg på möte i Habo. En viktig del på vägen. Snart snart.
”Allt har en mening”, häng det på väggen! Ihop med ”allt löser sig!” Puss!