Fick en fråga om inte Eira får väldigt långa dagar på föris nu när jag börjar jobba. Tänkte ändå ta upp den med er i ett inlägg så kör nu här. Fan vad man får dåligt samvete hur en än gör och vrider och vänder på det. Nu ska jag börja jobba, äntligen. Men faktiskt ”bara” deltid alltså 75% och där jag dessutom för bestämma mina egna tider och flexa. Vill jag jobba in en dag och hämta Eira tidigare en dag så får jag alltså det.. vi klurar just nu hur vi ska göra så Eira får det så bra som möjligt och så mycket tid tillsammans vi bara kan.
vi tänker så att vi jobbar nu båda på bra jobb så vi kan ta längre semester och ha möjlighet att resa och göra saker ihop. Ta vara på tiden. Sen älskar Eira att vara på föris så har inga problem att lämna bort henne. Det är så vi valt att göra i vår familj. Vissa mammor tycker kanske att jag är helt dum i huvudet som redan skolade in Eira vid 1 års ålder och ska jobba nu. Men det har funkat så himla bra och Eira har utvecklats så mycket till en snäll rolig säker person.
Men visst, samvetet finns alltid där. Men jag får påminna mig om hur bra vi har det- och kommer få det ännu bättre nu.
Hur gör ni? Jag tänker att de flesta ändå jobbar 100% för det är inte alla som har möjlighet att jobba deltid? Har ni dåligt samvete (vilket man såklart ej ska ha)
puss !
Jag tycker inte att den kommentaren i förra inlägger verkade som ett påhopp eller dömmande? Utan en person som mer var nyfikn.. Alla gör givetvis det som fungerar bäst för varje enskild familj och vill sitt/sina barn bäst. Inget är rätt eller fel. Men verkar som att det är föräldrar som jobbar heltid som blir mest stötta och ”måste” försvara sig? :/ Vårt barn börjar på föris i sept och blir 2 år i höst. Jag kommer jobba 70% för det funkar och känns bäst för oss. Vi har vänner som jobbar både mindre och mer. Men ingen är väl bättre eller sämre för det. Som sagt, jag utgår från att man ser till sin egen familjs bästa…
Ja alltså fick en kommentar angående detta där personen undrade, jag tror inte heller personen menade något negativt men skulle ändå skriva ett inlägg om detta så detta är tankar från mig själv 🙂 inte att personen som undrar som ger mig dåligt samvete.
Varför ha dåligt samvete? All gör vi väl det bästa vi kan utifrån de förutsättningar vi har! Vi skolade in stora vid 1.5 för det passade oss bra. Mellan barnen jobbade vi båda 100% för att vi vill och kunde! Vi var verkligen inte tvingade ekonomiskt. Vår dotter vaknade 06 så pigg och alert lämnade vi henne 7 och sen gick vi till jobben. Vår där kvart över och sen hämtade vi varann dag 15 och den andra jobbade till 17. Den som slutade 15 lekte med barnet 1h och sen lagade mat. Åt tillsammans när de andre kom hem. Den som lagat mat, plockade undan och den som jobbade till 17 fick ca 1h lek innan läggdags! Funkade finfin för oss! Nr ska börja vid 1.5 oxå har vi tänkt om vi båda jobbar heltid har vi inte bestämt ännu 🙂
Du är absolut inte dum. Det är så tröttsamt med alla åsikter och att man ska få dåligt samvete som förälder för man lämnar långa dagar. Men vad ska man göra? Alla har inte den möjligheten att gå ner i tjänst och barn trivs oftas super bra på föris. Jag ska börja studera 100% och sambon jobbar mer än 100 så det blir ett pussel för att försöka få mindre timmar för lilla E på förskolan men det är svårt och man påminns om det dåliga samvetet…
Hade gärna tagit tips om hur man får till plugg och barn/familj på bästa sätt. ☺️ Hur gjorde du? Tack för du delar med dig av din vardag och familjeliv. Så skönt att höra verkligheten och inte allt tillgjorda som det målas upp om.
Jag blir så trött på allas åsikter kring detta. Var och en gör precis som den vill. Hade det inte varit för att vi ska vara föräldralediga med barn nr 2 och Lovis endast får går 15 timmar på förskolan så hade hon varit inskolad och gått på föris på ungefär 100% från det att hon var ett år. Man är inte en sämre mamma eller pappa för det. Ni gör det som är bäst för Eira ????