Funderat på det här att vara 25 år. En del av mina vänner är gifta och har barn och andra lever så som vi gjorde i 20-års åldern. Ibland känner jag att jag liksom gör vuxengrejer fast jag inte är där än. Ena dagen är jag en mamma och gör vuxengerjer och andra dagen är jag ute och dricker vin med mina kompisar och glömmer bort min PIN-kod och retar min lillebror. Man har liksom ena foten kvar i 20-års åldern och kan göra saker och komma undan för man ”är bara 25” men samtidigt börjar man bli vuxen. Jag kan tycka att det är härligt, bästa av två världar, kontrasterna. Samtidigt lite svårt att anpassa sig i olika situationer och hänga med.
Men sen inser jag- jag kommer aldrig växa upp på RIKTIGT och bli en sådan där tråkig vuxen. Jag kommer alltid vara en sådan som jag varit i grund och botten. Bara att jag har vissa saker jag MÅSTE göra. Och uppfostra min dotter 🙂
Hänger ni med i mitt flummiga tänk? Känner ni likadant eller är ni helt i harmo med er ålder VS livet? Jag känner mig fortfarande som 20..Men sen: Jag har en dotter och en kombi och ska börja jobba som marknadsassistent i augusti. SÅ VUXEN!!!!! Vad är här näst? att jag börjar matcha mina underkläder och börjar källsortera samt odla egna tomater???
När jag började med mina glasögon. SÅ VUXET!
Haha, jag känner likadant trots att jag blir 28 snart. Jag har glasögon, källsorterar, odlar egna tomater och försöker ha matchande underkläder.. haha
Men ASSÅ träff på den haha. Blivit petig med Alex gällande källsorteringen, köpte nya matchade underkläder för några dagar sedan och har i va 2v pushat mig själv för att jag måste ta tag och köpa de där tomaterna till balkongen HAHA kram!
det där med källstorteringen var väl ety skämt? Vad har det att göra med och vara vuxen? el menar du att ni inte gör det? Fy isf. Inte fräscht att inte bry sig om miljön.
JA det var ett skämt 🙂