Frida Asp

Det går åt rätt håll. Nu kan morfar klämma handen när sköterskorna frågar om han hör oss, skönt. Vi är på väg mot Lund och morfar, som fortfarande ligger nersövd.

Haft noll inspo att skriva. Noll lust. Men så idag vaknade jag upp och kände ändå att hoppet finns..Jag kommer aldrig skriva bara för att, jag vill skriva när det betyder något. Därför den tysta pausen. Men nu så…

Jag har inte bara varit förtvivlad och deppig, även hunnit shoppa, umgås med mamma och skrattat emellan åt gråten. Lite bilder från dagen igår, på kläder jag köpt och Eira. Kram vi hörs säkert senare 🙂