jag har tänkt lite. Man säger ju ”du måste vara konsekvent mot barnet”..men jag vet inte riktigt om jag håller med..”man äter vid middagsbordet” men ibland äter jag ju en macka i soffan? ”Man äter inte glass innan maten” men en varm sommardag får man ju äta glass när som? Jag är inte alls konsekvent. Men livet är ju så? Man tycker en sak, men sen ändrar man sig. Jag tyckte min tatuering på revbenet var en bra idé. Idag? Not so much. Har ändrat mig. Ibland tycker jag en sak men ändrar mig. Ibland äter man middag kl 18 men ibland blir det 20…tror man ska följa barnet, känna av. Lära att så är livet, ibland blir det så och ibland blir det glass. Att det är okej att ändra sig. Hänger ni med?
att inte liksom förminska Eiras känslor och säga ”nej vi har sagt nej slut diskuterat”. Om det nu gäller mat, sovning eller något annat. Tror det släpper av sig själv senare då om man inte gör så stor grej av det, och respekterar barnet än att vara konsekvent, bara för principsak.
Sen tror jag att barn behöver rutiner och regler helt klart. I rimliga mängder. Men bara för att vi sagt att man ska sova i sin säng hade jag aldrig nekat ifall Eira kom till oss mitt i natten ledsen, aldrig. Hemska tanke att behöva ligga kvar i sin säng när man är liten och mörkrädd.
Är ni konsekventa i ert föräldraskap?
En glad badfis!
..tyckte denna text sammanfattar ganska bra hur jag tänker kring föräldraskap.
Jag håller helt med dig. Tänker också att ibland kan jag tänka ”nej!” Men efter en stund kommer jag på, varför sa jag nej? Ska en då bara hålla på sitt nej för att vara konsekvent mot barnet? Absolut inte. En kan ändra synsätt och komma på efteråt, då är det okej att ändra sig. Både för vuxna och barn.
Men som ovan skriver, himla trist.. Jag är ingen rutinmänniska what so ever och ska jag då knöla in S i en liten fyrkant för att barn mår bra av rutiner och konsekvenser? Nej. Jag tror inte på det och kommer därför inte göra så mot S, men alla är vi olika och tror på olika saker.
Tror att man tjänar mycket på att vara konsekvent mot sina barn framför allt på det sättet att om man sagt den denna gången tex du får inget godis idag. Viker man ner sig efter att de tjatat i 1h tror att att man gör sig själv en stor otjänst! Sen om man en vecka ger lite godis på onsdagen istället för lördagen tror jag inte gör så mycket om man ändå är tydlig med att det är en undantagsgrej och att men igentligen äter godis på lördagar! Livet är bra mycket lättare med 2 barn om de vet vad som gäller tex äta i köket och sova i sin säng. När det gäller sängen tex. Så går någon av oss och lägger sig på barnens rum om de vaknar och Kate kan/vill sova! Jag tror på så mycket regler och rutiner som möjligt i tidig ålder underlättar livet och skapar trygga barn! Sen kan man ju själv inte käka godis mitt i veckan eller äta i soffan om barnen inte får 🙂
Har aldrig tänkt på det innan riktigt men du har rätt, som i så mycket annat 😉 bra och vettiga tankar, tack för det! 🙂
Kram