vet ni vad den värsta känslan är? När man inte mår som man brukar och man inte riktigt kan sätta fingret på varför. Jag har under veckors tid trott att det berott på PMSen. Men nej det känns som det en något annat. Kanske har jag bara en svacka? Alla har ju sämre dagar.
Jag borde vara lycklig och glad. Har inga direkt problem. Men jag målar ständigt upp problem som kaaaaanske kan hända. Tänk om Jakob träffar en annan? Tänk om Eira blir sjuk? Tänk om jag misslyckas att uppfostra Eira och hon blir olycklig och börjar knarka?
Ja ni hör ju. Jag fattar inte varför jag går runt och tänker såhär. Men det har varit ett galet år. Blivit gravid helt oplanerat, fött ett barn och allt vad det hör till. Min kropp har förändrats. Fullt fokus på ett nytt liv. Min och Jakobs relation har ändrats och vi är i en liten svacka just nu. Där vi (läs jag) blir arg och frustrerad. Känner mig osedd fast Jakob är världens finaste. Har en familj som bor i ett annat land som jag saknar så mycket. Som inte kommer vara här på min 25 års dag eller Eiras 1 års dag. (Dom kommer till jul såklart).
Äsch jag vet inte, vill mest skriva av mig. Det löser sig! Alla har vi våra svackor. Men kanske därför bloggen känns tom och tradig.
SÅ HUR MÅR NI??:)
Frida kom hit innan och förgyllde förmiddagen. Mys!
Trist att du inte mår bra! Tyvärr går det oftast ut över de närmaste! 🙁 Hoppas du snart mår bättre! Själv mår jag ganska bra trots en jobbig period med en nyfödd med en hel del läkarbesök, en 3 åring med trots som dessutom lyckades bryta benet för någon månad sedan! Dessutom är vi mitt uppe i en flytt till annan stad vilket innebär köpa/sälja hus och diverse bankomaten, samt rensning och städning inför visningar. Vi planerar även ett dop om 2 veckor 🙂 Du hör fullt upp! Läs gärna mer på min nystartade blogg
http://Nouw.com/TvåsmåEn
Det finns ju inget som säger hur du ”borde” må?! Det är en farlig tanke. Det är jättebra att vara tacksam för det man har, men du ska inte förminska dina känslor. Tvärtom, du kanske borde prata med någon?
Vill tillägga lite nu när jag läst översta kommentaren. I våras höll jag på att få en utmattningsdepression och fick snabbt hjälp för detta. Har ätit medicin till precis nu. Efter svårigheter att bli gravid, ångestfyllda graviditeter samt att lillebror blev svårt sjuk efter förlossningen (det som hände var otur och kan hända vem som helst) så blev det för mycket. Ville vara perfekt på alla plan men körde helt slut på mig själv, hann dock få hjälp i tid men lär få leva med sviterna länge. Att må dåligt under graviditet/föräldraledighet är så vanligt och bör verkligen pratas öppet om. Det finns ingen prestige i att vara perfekt i andras ögon, att må bra själv är det viktigaste!
Känner väl igen mig i att vara i en svacka. Har varit hemma snart ett år med vårt andra barn och vet vad avsaknad av striktare rutiner (som krävs vid jobb och studier), att prestera, att inte bara vara mamma, att jobba, plugga, egentid och annat gör med en. Det är en speciell tid i livet att vara hemma med barn och det påverkar iaf mitt mående, ditt med tror jag mig kunna läsa i inlägget. När börjar du plugga igen? Tror det mesta komma att vända då faktiskt! Så ser jag på det för min egen del också. Arbetar till vardags som socionom och ser vad brist på jobb/plugg gör med människor. Att vara föräldraledig är absolut ett heltidsjobb (puh), men det är inte samma sak som jobb/plugg, inte för mig iaf. Saknar den delen av mig själv otroligt mycket! Det är också spännande att få ihop livet längre fram med plugg, jobb och förskola. Jag vet ju vad det innebär med ett barn men inte med två… Att vara hemma är härligt, till en viss gräns. Förra gången pluggade jag och var tvungen att börja efter ett år igen, nu ville jag vara hemma längre (1 år, 5 månader), men är väldigt osäker på om det verkligen är rätt beslut. Jaja, pepp till dig iaf!
Åh vad jag känner igen mig i dig!! Jag kände som dig under min f.ledighet och förstod inte varför, slutade med att jag fick jobbiga tvångstankar där jag va rädd att jag skulle bli helt sjuk i huvudet. Sökte hjälp och nu i efterhand har man insett att jag fick en förlossningsdepression som jag inte tog tag i. Hade ju allt så inte kunde jag bli deprimerad. Jag fick bra hjälp på BVC , fick sertalin utskrivet och nu mår jag som vanligt. I efterhand kan jag se tillbaka och ångra att jag inte tog tag i hjälp tidigare men samtidigt år jag glad att jag tog tag i det och må bra idag:)