..Att skaffa syskon till Eira är en självklarhet för oss. Men NÄR är det ”bäst”..Jag tänker att Eira ska vara 2-3 år (snarare 3+) men sådant går ju inte alltid att planera. Vi vill ha tätt så att dom kan ha glädje av varandra, och när man ändå är mitt uppe i det.
Jag tror att den största omställningen för MIG var att gå från 0-1 barn…Men sen hör jag både det ena och det andra. Var tvungen att googla ”hur jobbigt är det att ha två barn” och ja familjliv.se hade inte direkt några solskenshistorier. Det var män som var otrogna, par skiljdes.. ja ni hajar, blev lite skrämd.
Jag tror såklart på att det blir vad man gör det till, ha rätt inställning.
Ni som har två eller flera barn. VAD är det som är jobbigt (om ni nu tycker det).. Hur är det att ha två barn istället för ett? var det ”jobbigast” för er att gå från 0-1 också?
hjälp vilken mage jag hade!
Jag pluggar till förskollärare, så det blir till att hänga med barn både här och där 🙂
Har en på 3 och en på 1 och tyckte det var en större omställning till 2 för att familjen blir mer ett vardagspussel att lösa hela tiden, få ihop allt och bara hinna med allt på dygnet, tvätt städ jobb osv. Första kunde vi bara ta med oss överallt och leva på som vanligt- isch- men med två går det inte riktigt på samma sätt. Ska inte den ena byta blöja har den andre kissat ner sig osv.
Kärleken mellan barnen som vi kan se är dock helt fantastisk och slår allt. Tycker det är helt underbart att se barnen ha roligt och leka ihop.
Jaa klart mer att planera kanske….jaaa det roliga tar ju över det jobbiga som tur är 🙂
Oj haha, mina frågetecken är i själva verket emojis 😉
Hej Frida,
Jag har två barn, ett på snart åtta år och ett som fyller ett i nu i veckan, tredje ligger hemlighetsfullt och ruvar i min mage????????. Att ha en så stor ålderskillnad har varit fantastiskt, min stora har med ett enormt tålamod och engagemang varit delaktig i bebisens första år. Nu har de ett fantatsikt samspel och leker bra, oftast????. Jag har däremot känt mig otillräcklig och fick nog en slags tvåbarnschock/depp där i början när Lillis bara hängde i bröstet ovh skulle ammas non stop. Från att ha varit den där roliga lekande mamman till dötrist och upptagen. Det var en stor omställning att landa i. Men det har gått bra???? jag tror att det blir tuffare nu, med pseudotvillingar (barn med 1år ovh åtta månaders mellanrum eller mindre). Men vi har inställningen att det blir ett par tuffa år och sedan har vi alla igen det! Mycket pussar och kramar så löser sig det andra på galoppen:-) lycka til!!
vaaaad mysigt med en till liten!:) Vad skönt att allt gått bra till slut ändå, och häftigt med tre barn! Tack för tips:)
Nu har jag bara en tremånaders, men har kompisar och släktingar som har flera barn. Vid ca 1 år emellan eller drygt så blir det ingen svartsjuka på samma sätt eller trots och att barnet backar i utvecklingen till att bli ”bebis” igen. Men den praktiska biten med att mata två och att hålla mer koll är istället tyngre. Och ja kanske får de ännu mer glädje av varandra ju tätare det är, men behöver inte vara en självklarhet och man kan ju ha jättekul och bli bra vänner med även 3 år emellan sedan tror jag tyvärr att med längre mellanrum så blir åldersskillnaden för påtaglig… Själv är jag också inne på ca 3 år emellan, men vill ju ha lite marginal ifall det inte går på första försöket nästa gång. Så försöker nog så att nästa kan komma som tidigast när hon är 2,5 år, då är hon hyfsat självständig jag hinner då även plugga klart samt hinna jobba ihop en bättre föräldrapenning!
Ja det låter klokt, jag tänker tre år jag med så jag hinner plugga klart och jobba lite…Vad pluggar du? 🙂
Jaa.. Vad ska man skriva.. Jag har två killar, nu 1 år och 3 år. I början var de svårt då man skulle mata lilleman och samtidigt storebror skulle ha sitt, man blev ganska låst.. Men nu har de fantastiskt kul!! Det är både och med att få väldigt tätt eller med 3-4 år i mellan. Vid 3-4 åt i mellan vänjer ju sig stora syskonet att vara ensam ganska länge men man kan ju prata med hen lättare! När de är tätare så är de kanske inte lika stort steg från att vara ensam till att få syskon då de är mindre och förstår inte lika bra. Vi ville ha tajt mellan våra och två år är precis lagom för oss, och vilken glädje de har av varandra nu, så roligt att se!