Innan barn tjafsade jag och Jakob sällan, visst det hände men knappt. Men nu, antar att det har med den stora omställningen att göra. Jakob tjafsar inte, men jag liksom känner mig som en tjatig morsa ”glöm inte detta” ”gör inte så” ”men glömde du nappen hemma??” osv osv….Jag vill inte låta som en sur tjatig tråkig flickvän, men Eira har- av naturliga skäl blivit prio ett. Innan semestern och innan hon sov bra var det väldigt mycket tjat och irriterade stunder hemma. Men det har blivit bättre nu, tack och lov.
Märkte ni någon skillnad?
Före bajsblöjor, sömnrubbningar och nerkräkta kläder.