Alltså..Typisk Frida: får ett ryck att rensa bland ALLA KLÄDER. Ja men dra in ALLA lådor från förrådet med till våran lilla tvåa. ALLT SKA IN!!! Och till en början går det bra, jag sorterar slänger..men efter en timme så tröttnar jag..Det här gick ju inte alls så fort som jag trott. Sen blir det lådor kvar..Som tar plats. Mitt tålamod alltså..Aldrig haft kommer aldrig få.
Sen när jag vaknar och tycker det är stökigt, Eira gråter för hon är täppt och KAFFEFILTRET ÄR SLUT…Då ringer jag Jakob
Jag: HALLÅ.
Jakob: hejhej
Jag: ALLTSÅ DET ÄR FAN LÅDOR ÖVERALLT JAKOB, OCH EIRA GRÅTER…VILL DU ATT JAG SKA HAMNA PÅ ETT MENTALSJUKHUS, VILL DU DET?
Jakob: neä…
Sen kan jag lugna mig och tänka att det där rycket var inte så nice. Jag blir arg fort och hårt, sen försvinner det lika snabbt igen..Jakob är liksom alltid på en lagom nivå, aldrig arg aldrig stressad..Men mina ryck…Någon annan som känner igen sig? Någon?snälla?
det är som att läsa om sig själv! Hahaha