strax efter 21 igår satt vi i soffan och lekte med Eira. Plötsligt gör hon en rörelse och Jakob tappar henne, hon faller med huvudet mot soffkanten och det låter pang. Där och då trodde jag att hela hennes skalle hade gått sönder…aldrig hört ett sådant skrik. Jag vågade inte titta på henne, men Jakob undersökte henne snabbt. Inget blod. Vi åkte upp till akuten, min första tanke var hjärnskakning. Vi väntade i 3 timmar och Eira var på utmärkt humör och ville snacka med alla..lilla gumman! En läkare undersökte henne och allt såg bra ut, ingen hjärnskada..tack Gud! Det var första gången i mitt liv som jag blev rädd på riktigt. Ville bara ta all smärta. Och Jakob hade såklart dåligt samvete, men det hade lika gärna kunnat vara jag, det går så fort och Eira är så stark nu.
Åkte in till akuten utan trosor under, det glömdes liksom bort i paniken hehe.
Nu sover hon jämte mig och jag vill bara föralltid skydda henne mot all smärta i världen.
