Fick en frågelifråga här på bloggy om HUR jag berättade för mina föräldrar att jag var gravid.
Såhär var det: Jag tog ett test, trodde aaaaabsolut inte att jag var gravid. Skulle snart få en smärre chock och se hur en glad gubbe uppenbarade sig på stickan. Fick PAAAANIK. Skrek rätt ut till Jakob ” vaa i helvete det måste vara något fel här”. Icke! (Jakob har detta på film men för allas skull skippar vi att visa den). Jag ville berätta direkt för mina föräldrar, var bara tvungen att att få höra deras reaktion. Sen är min pappa den jag vänder mig till när något är ”jobbigt” och behöver råd hur jag ska göra rent praktiskt. Så vad gör jag? Jo jag skriver ett meddelande. MOGET.
Ett långt sms om hur jag skulle klara av skolan och vara gravid och att allt skulle lösa sig. Mamma ringde såklart upp och sa: graaattis! Gud vad kul. Men varför gråter du? Du är ju inte sjuk!
Inte det bästa sättet att berätta kanske, men jag var superrädd över hur mina föräldrar skulle reagera. Dom blev superglada, och är så glada att lilla Eira kommit till familjen! Nästa gång lovar jag att säga det på ett lite roligare sätt..hehe.
Fina mamma & pappa som alltid stöttar.
