Du kommer säkert hitta det här inlägget när du är äldre via cyberspace på något sätt, allt sparas ju!
Hur som, innan jag fick veta att du bodde i mig har jag alltid funderat på alla mammor som skrivit ”Innan du fanns, fanns inte jag” ”vad var mitt liv innan du kom?!” Som om deras liv var skittråkigt innan. Jag hade faktiskt ett väldigt bra liv, var nöjd med min tillvaro och visst fanns bebistankar ”men om 2-3 år kanske”.
Men så en kväll precis i början av våren bad din pappa mig att kissa på en sticka (man har säkert kommit på något häftigare att göra när du läser detta,men då skulle man kissa på en sticka) Men jag var säker på att jag INTE var gravid, vi hade ju faktiskt skyddat oss (för mycket info här kanske?) mer än vad vi annars gjort, och inget hade ju hänt då! Men det tog inte mer än 5 sekunder så kom det där plusset på stickan. FAN i helskottas bergsskit var typ vad jag kunde få fram. I två timmar gick jag runt och mumlade för mig själv att NEJ det måste vara något fel på det här testet. DET KAN INTE STÄMMA!
Din pappa, som du säkert har märkt är världens lugnaste och bara satt i soffan och log, och jag som är…lite…mer temperamentsfull hade verkligen panik. Det har du säkert också märkt. De första veckorna total blockade jag tanken på att jag faktiskt var gravid. Men när jag fick se dig första gången på skärmen så kände jag det, lyckan! Och i takt med magen har vuxit har även jag vuxit (inte bara på bredden) men liksom känslan, shit jag ska bli mamma! Till en liten dotter!
Jag vill lära dig så mycket. Spela inte dum för att få killar, att vara smart är det bästa som finns. Drick inte ren sprit när du är 14 år en timme innan du ska hem (drick inte alls!). Häng inte med den där killen som bara får dig att må dåligt. Låt aldrig någon få dig att känna dig liten, våga ta plats! Ta inte brun utan sol innan du vet om du är allergisk mot det eller inte, speciellt inte om du ska ta skolfoton dagen efter…Finns många tips från mig till dig..
Nu är det inte allt för lång tid kvar tills vi ses, vi längtar efter dig!
