Veckorna går undan och magen växer lika fort. Jag förstod ju att kroppen skulle ändras och att magen skulle bli större (selfclear liksom!) Men jag hoppades att inte mitt psyke skulle börja svajja och komma in i de jobbiga tankarna igen. Det ÄR helt fantastiskt, härligt FAB att vara gravid, men ibland…när kläderna drar över magen (och för att inte tala om boobisarna) så blir man faktiskt lite frustrerad. Jag försöker att inte tänka så mycket på vikten, och har sagt åt min barnmorska att jag inte vill veta hur mycket jag går upp, för att jag helt enkelt vill slippa tänka för mycket på kg (så klart om jag drar iväg 20 kg så får hon gärna säga stop). Men det jag blir frustrerad över också är att jag BLIR frustrerad.
Snabbt efter jag blev gravid började följa andra gravida, som man gör…Men har redan plockat bort en del då flesta MÅSTE poängtera att ”de endast gått upp 3 kg” ”LÄNGTAR tills bebisen ploppat ut så jag kan börja banta igen” osv osv….. Jag väljer helt enkelt att ta bort sådan energi. Jag är lyckligt lottad som inte gått upp en massa, men de finns faktiskt dom som gör det, det är genetiskt och beroende på hur mycket man orkar röra sig osv. För dom är det kanske inte superkul att vara gravid och få höra de ständiga tjatet i sociala medier.
Det jag menar är att jag INTE vill ha ”bantar” tankar och kroppsfixering i mitt huvud (herregud bygger en människa i min kropp, att inte gå upp vore konstigt) Men att även jag längtar att få tillbaka kondisen och en hyfsat(!) lätt kropp. MEN jag tänker inte låta tankarna ta över, jag TÄNKER INTE skriva ut att jag ”Bara gått upp 3kg” eller att jag ska börja springa så fort bebis åkt ur snippis. Jag tänker ta det i min takt, jag tänker träna hur jag vill, om det nu blir 10 km eller en PW på en timme. Jag tänker INTE lägga ut en före/efterbild, utgångsläget är för olika för alla och vill inte bidra till någon hets. Det finns nog med sådana forum och bilder så det räcker och blir över. Tänker träna för att jag mår bra av det och för att jag vill ha en stark kropp med bra kondis som orkar leka med lilla E.
Du är så Fin! Helt rätt tänkt
Tack! MISS YOU!