Förskolemamman

Vad skiljer konsekvens av agerande från bestraffning?

IMG_1708

Jag tror inte på att använda bestraffning som en del av uppfostran då jag tror att det resulterar i att barnet främst lär sig att lyda för att undvika förälders tillsägelse, inte för att hen förstår varför man ej bör göra si eller så. Jag anser att bestraffning är ett desperat sätt att få barnet att lyda, något som går emot min strävan efter att ett föräldraskap som präglas av respekt för barnen och deras känslor, tankar och upplevelser. Denna strävan kan i vissa situationer vara en stor utmaning, i stressade stunder då jag som förälder känner mig trött kan även jag falla dit och har under de senaste åren använt mig av bestraffning i ren desperation, som att exempelvis skicka in barnet på rummet eller hota med att det utlovade lördagsgodiset kommer att utebli.

Jag tror inte på att låta bestraffning vara en del av uppfostran men samtidigt tror jag att det är viktigt att visa barn är att deras agerande kan få vissa konsekvenser. Om jag exempelvis befinner mig på en lekplats med barnen och sonen envisas med att gång på gång lämna lekplatsen, trots att jag försöker få honom att förstå allvaret i situationen, kan en av konsekvenserna bli att vi blir tvungna att lämna lekplatsen.

Om ett barn under en måltid skriker högljutt och kastar mat omkring sig, trots flera försök att uppmana hen till att sluta kan en konsekvens bli att barnet till slut blir tvungen att lämna matbordet för att ge övriga barn möjlighet att äta sin måltid i lugn och ro. Det blir en konsekvens av barnets handlande men vart går då skillnaden mellan konsekvens och bestraffning?

Jag tror mycket beror på hur man väljer att förhålla sig till situationen, vad syftet med ens agerande är samt vad man som vuxen väljer att poängtera för barnet. I situationen vid lekplatsen kan jag välja att säga ”Nu får vi gå hem eftersom du vägrar lyda mig” eller kan jag istället försöka förklara varför vi kanske blir tvungna att lämna lekplatsen genom att säga ”När du lämnar lekplatsen blir jag orolig för att du ska försvinna eller bli påkörd av bilarna som kör här utanför. Jag måste samtidigt hålla koll på din lillasyster och om du fortsätter lämna lekplatsen blir vi tyvärr tvungna att gå hem då det annars kan vara farligt för dig.”

Vi vuxna får ständigt uppleva att hur vi väljer att agera på kan resultera i vissa konsekvenser, är det då inte viktigt att även barnen får lära sig detta istället för att vi ska vara de som ständigt vara de som ”räddar situationen”? Om man glömmer sätta på korken på sina tuschpennor blir en konsekvens att de torkar och man får klara sig utan ett tag, inte att mamma eller pappa får skynda sig ut och handla nya nästkommande dag.

Jag tror att skillnaden mellan bestraffning och konsekvens ligger mycket i hur man väljer att prata med barnet om situationen samt om ens handlade bygger på att visa sina makt och enbart få barnet att lyda eller hjälpa hen förstå situationen samt visa att ens agerande kan få vissa konsekvenser. Det är en viktig del av barns lärande och utveckling att de skapar sig en förståelse kring att en persons agerande kan resultera i vissa konsekvenser, inte att de ska bli bestraffade när de gör något vi anser i ”fel”.

Vad anser du är skillnaden mellan bestraffning och konsekvens av barnets agerande?

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Ida

    Jättebra skrivet 🙂 Håller med. Konsekvenser finns överallt, i allt man gör. Varje handling leder till något, och det är något som måste läras ut av vuxna och läras in av barn genom ”trial and error”. Att bestraffa känns för mig så orättvist. När storebror slår lillasyster helt oprovocerat, blir kanske konsekvensen att storebror ej får vara med i leken just då. En bestraffning hade kanske varit att storebror inte får se någon film senare på dagen eftersom han slog lillasyster.