Förskolemamman

Respektera barns känslor

004

Micke Gunnarson har publicerat ett mycket tänkvärt inlägg gällande att bemöta barns känslor med respekt. Jag tycker det är ett oerhört viktigt ämne att belysa och slås återigen av vuxnas förmåga värdera barns och vuxnas känslor olika. Ett barn som ramlar möts av orden  ”Upp igen” eller ”Det var väl inte så farligt”. Har ni någonsin hört någon säga samma sak till en vuxen som snubblar över sina skosnören eller halkar på en isfläck?

Barnet vars favoritglass tagit slut i affären blir bemött med orden ”Äsch, det är väl inte så farligt!” eller ”Skärp dig nu!”. Har du någonsin stått där i mataffären och längtat efter den köttbiten, nästintill känt hur den skulle smälta på munnen men istället möts av en tom kyldisk? Jag har stått där, besviken och ledsen men skillnaden är att jag har haft 30 år på mig att lära mig hantera mina känslor och gå vidare.

Jag anser att alla människor, barn och vuxna, har rätt till sina egna personliga känslor oavsett hur ologiska de är i mina ögon. När jag efter en lång och vaken natt bryter ihop över att sonen tagit den sista mjölken och jag därför får avstå mitt efterlängtade kaffe med mjölk finns det egentligen ganska lite logik i det jag känner med tanke på situationen, mina känslor tillhör dock mig och jag har all rätt att känna det jag gör. Den upplevelse en annan människa har är deras och en känsla är aldrig ”fel”. Det är hur personen väljer att agera utifrån sina känslor som ibland kan vara mer eller mindre konstruktivt men det är där vi vuxna finns till för att hjälpa och vägleda.  När sonen går bärsärkagång i köket över att jag har ätit upp det sista äpplet har jag två alternativ på hur jag kan hantera situationen. Jag kan välja att nedvärdera hans känslor genom att tillrättavisa honom med ett ”Det är väl inget att gråta över” eller på ett respektfullt sätt bekräfta det han känner och samtidigt hjälpa honom att hantera situationen.

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Idas Sanning

    Det blir så tydligt när man tänker på hur man själv hade velat bli bemött när man möts av en besvikelse, eller något oväntat händer och känslorna sprutar. Barn är ingen egen liten ras, de är små människor med samma känslor – skillnaden är som du säger att de inte lärt sig att hantera dessa på ett socialt accepterat sätt.

    1. Förskolemamman

      Jag tror precis som du skriver att man måste utgå från hur man själv hade velat bli bemött i jobbiga situationer och inse att känslor inte alltid är logiska.