Förskolemamman

Dagens frånvarande föräldrar?

IMG_8088

Dagens Nyheter publicerade nyligen en intressant artikel om en öppen förskola som infört mobilförbud då de anser att många föräldrar är mer fokuserade på sina mobiltelefoner än på barnen. På en del platser är det inte vidare lämpligt att svara på mail eller ta del av de senaste nyheterna och jag kan hålla med om att öppna förskolan är en sådan plats.  Vi är många (inklusive jag) som sitter alltför ofta med näsan ner mot telefonen och visst kan möjligheten att vara uppkopplad leda till att det är lätt att försvinna iväg en stund. Jag tror det är nyttigt att man försöker se över sitt användande av mobiltelefon men samtidigt fick det mig att fundera kring hur det såg ut förr, innan mobiltelefonerna.

Jag upplever ofta att mobiltelefonerna blir någon slags syndabock och att vi föräldrar ständigt får höra hur frånvarande vi är i våra barns liv. Är vi verkligen så frånvarande eller har det blivit ett onödigt fokus på mobiltelefonerna? Tänk er själva en förälder på en lekplats som under ett par minuter väljer att försvinna iväg för att kolla facebook, bloggen, recept inför middagen osv. Tänk er sedan en förälder som plockar upp dagens tidning och bläddrar lite förstrött i den.  Anser omgivningen att dessa föräldrars handlingar är likvärdiga eller är det mer tabu att plocka fram mobiltelefonen än att bläddra i dagens dagstidning?

Jag upplever att media ibland får dagens föräldrar att framstå som de mest frånvarande genom tiderna utifrån vårt mobilanvändande men är så verkligen fallet? Har verkligen mobiltelefonerna gjort oss mer frånvarande eller har det bara skett en förändring i vad det är för föremål som får vår uppmärksamhet? Jag tror inte att dagens föräldrar är mer frånvarande utan tvärtom då vi dessutom i många fall har en helt annan insikt i vårt föräldraskap med tanke på det informationsflöde vi ständigt tar del av. När man hör berättelser om hur föräldrar från förr umgicks med sina barn så verkar det enligt mig som att barnen ofta fick sköta sig själva då det var andra ting som krävde förälderns  Jag tror att föräldrar haft liknande beteende i alla tider men att det kanske blir mer lättillgängligt med mobiltelefonen så den finns nära till hands. Många av dagens föräldrar umgås en hel del med sina barn och försöker enligt mig sträva efter att få vara delaktiga i deras liv. Jag tror att dagens föräldrar umgås mer med sina barn än tidigare då många föräldrar väljer att prioritera annorlunda och barnen inte blir utsjasade ur hemmet i samma utsträckning för att de är i vägen. Ibland kan man efter många timmars lek behöva en paus och bara få vara under ett par minuter. Detta innebär dock inte att det enligt mig är lämpligt att leka med sitt barn och samtidigt kolla mailen eller att inte ha översikt men att man ibland måste tillåta sig att försvinna iväg. Jag umgås oftast långa dagar med mina barn och om vi är på lekplatsen och sonen leker för sig själv i sandlådan kommer jag tillåta mig att försvinna iväg ett par minuter (dock under förutsättningen att det inte finns någon risk att han exempelvis skadar sig eller någon annan), om det innebär att jag snabbt kollar mina mail eller pratar med en annan förälder är enligt mig sak samma.

Jag strävar dagligen efter att ge mina barn den uppmärksamhet och bekräftelse de behöver men sanningen är den att ibland behöver även jag en paus , jag tror inte att sonen mår dåligt över att någon gång ibland får höra att jag behöver fem minuter för mig själv eller att jag inte kan släppa det jag håller på med för att bekräfta honom. Barn behöver bli bekräftade av sina föräldrar och få vara delaktiga i dialoger men jag tror att de ibland behöver få se att även föräldern har sina ”behov” och ibland väljer att inte enbart finnas till för barnet, om det handlar om att kolla mail, plocka in disken eller samtala med grannen spelar enligt mig inte någon större roll.

Som jag nämnde i början av detta onödigt långa inlägg anser jag dock att det är viktigt att man reflekterar kring sitt eget användande av mobiltelefonen, att ständigt sitta med näsan ner i skärmen tror jag kan leda till att man missar det viktiga samspelet med sitt barn. Det viktigaste är  att man hittar en balans i sitt användande och kan finnas där för sitt barn men även tillåta sig själv att göra saker enbart för sin egen skull.

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Trillingnöten

    Jag älskar det här inlägget! För du har så rätt! Jag tycker att det är fel att skylla allt på tekniken och sen säga att vi är så frånvarande. Jag tror ofta att jag försöker vara MER närvarande just för att jag VET att jag ibland kanske tittar lite för länge eller för ofta i mobilen eller datorn. Plus att man förr i tiden var mer upptagen med städning, tvättning, matlagning och gård och allt annat. Barn blev förpassade till sig själva och sina vänner…Nu är det en helt annan sak.
    Tack!