Förskolemamman

Känslor

watermarked-IMG_8075

Ett par timmars barnfri tid fick mig att inse att de senaste månaderna med barnskrik och oro kring dotterns mage påverkat mig mer än vad jag velat inse. Jag känner mig så fruktansvärt trött och att känslorna är ett ändå stort kaos inombords, glädje över att vi börjar se en förbättring blandat med oro för att det ska förvärras igen och en sorg över tiden som gått. Alla de gångerna då jag fått lura i en skrikande dotter mat och hopplösheten över att inte kunna trösta ens eget barn. Det har varit månader av oro och samtidigt en sorg över att inte bli tagen på allvar av BVC, alla de gånger jag poängterat att hennes skrik och smärta kanske berodde på överkänslighet mot mjölk men fick det bortviftat då hon inte visat på några övriga symtom. Idag faller bitarna på plats vilket samtidigt ger mig dåligt samvete då detta hade kunnat förändrats för länge sedan om jag bara hade lyssnat på maken och hans tankar om att prova en mjölkfri ersättning. Vi ser en klar förbättring med den mjölkfria ersättningen trots att hennes mage verkar vara känslig även mot den, förhoppningsvis rör det sig om att tarmarna behöver lite extra tid att ställa om sig samt att det kan ta flera veckor innan mjölken går ur hennes kropp och tarmarna att läka ordentligt.

Det har varit ett par jobbiga månader och nu börjar sakta ge mig tillåtelse att känna och existera igen. Jag känner tårarna över det som varit bubbla inom mig och vill bara få lätta på trycket, samtidigt är jag orolig över att om jag väl tillåter de att komma att de aldrig ska ta slut.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.