Igår var det två månader sedan förlossningen och så här tänker jag kring min träningsplanering.
För 1 månad sedan gick det så här och i morse klarade jag ytterligare 4 armhävningar och orkade stå ca 1 minut längre i plankan (med tårna i). Det går åt rätt håll men det ligger mycket träning bakom.
Förra månaden testade jag även hur många djupa knäböj jag klarade utan vikt men ansåg att jag ville göra om testet med vikt, så jag gjorde djupa knäböj med uppsträckta armar och 7 kg bodybar istället. Betydligt svårare att suga in naveln och efter 40 st kände jag att de inre magmusklerna inte orkade mer.
Jag har inte gått ner mer i vikt eller i midjemått, men det är inte heller syftet de första månaderna och inte heller så viktigt. Nu ligger fokus på att bli stark.
Heja heja! Imponerande! Undrar en sak också: en bekant till mig som är spinninginstruktör hävdar att man som “vanlig tränande” inte ska göra armhävningar förrän tidigast tre månader efter förlossning. Stämmer det och isåfall varför?
Tack! Jag tror att din bekant menar att det är tufft för de inre bukmusklerna med armhävningar (du står ju i plankposition).
Helt rätt fokus! 🙂
Kram M
Tack!!
Fokus på att bli stark är så mycket bättre än fokus på att bli smal! Så tänker och kör jag också.
Ps: Kollade först nu på dina resultat 2012 och vilka grymma resultat alltså!!! Jag skulle vara SÅ nöjd om jag sprang de tider du gjort eller om jag körde över 50 armhävningar på tå! Grymt ju! Heja!
Tack snälla, det tror jag säkert att du kan fixa!