Filippa Rådin

Det börjar det kännas rejält på deltagare som är kvar att fredagen närmar sig och att slutet är nära, Slitna kroppar, trötta och lite nerviga kan man lätt sammanfatta status på dom tre som är kvar. Det märks inte minst på Anja…. det känns tydligt att hon är stressad över att tiden rinner ifrån henne. Tur jag varit med förr, ute på touren, ingen av hennes faser är är något nytt för mig, jag känner igen dom all ihop hahaha.

Den här morgonen började lite knorrigt hemma hos oss… men jag var lugn, visste att det skulle bli bättre ju längre in i dagen vi kom. Bara hon fick komma igång med träningen och att hon förhoppningsvis hittade större trygghet i koreografin och efter torr-repet när hon fått känna på golvet nere i den riktiga studion skulle hon vara som vanligt igen .. Det kommer bli sjukt bra imorgon och hon gör det HELT fantastiskt men Calle har inte direkt lagt någon enkel koreografi den här veckan och dansen innehåller galet många svåra moment. Sätter dom allt blir det magiskt vågar jag lova,
Den här veckan har Anja fått smaka på golvet och vet exakt hur hårt det känns när man landar fel, klackarna har skavt av naglar på tår, blåmärken och en rygg som fått sin beskärda del med låsningar, hon är stel.
Anja fascinerar mig! Dom flesta av oss har mycket att lära, inte minst jag själv. När andra skulle bli rädda för utmanade och farliga trix satsar Anja hårdare in i lyften, söker teknik och lösningar på You Tube, bli taggad över att klara utmaningen. När det går fel och golvet välkomnar henne ser man hur hon knyter näven hårdare, rynkan mellan ögonen blir tydlig och blicken säger mig att hon inte tänker ge upp.
Jag har en stark vilja och stor dos tjurskallighet men jag är hästlängder ifrån och jag önskar innerligt att jag hade samma driv som den donnan. Mitt i allt är det tur hon är van och känner sig kropp väl, att hon har en grym teknik som gör att hon även i dansen för det mesta ramlar på ett bra sätt.

Igår när vi kom hem sken solen på balkongen, så vi gjorde oss en god kopp kaffe, la ut filten och vi tryckte på paus  Magiskt! Små pauser i vardagen är galet viktiga när livet rusar på lite för fort. Efter det lagade jag mat och tvättade medan Anja la barnen. När jag kom upp får tvättstugan hade Anja ställt i ordning och på bordet stod det en överraskning.

….Ordet överraskning känns nästan lite i underkant. Jag fick min önskeväska som jag bara vågat drömma om. Helt galet! Jag tappade nästan andan och känslorna sköljde över mig! Den finaste present jag kunde tänka mig just nu, en väska som kommer bli gammal med mig och som jag kommer jag bära med kärlek och stolhet varje dag, den hänger helt enkelt perfekt på min axel :).

Ta hand om er och glöm inte att ni måste rösta på min stolthet imorgon kl 20.00 samt ge mig en tanke, för jag kommer att vara tokigt nervös. Puss! F