Filippa Rådin

Egentligen hade inte jag tänk att följa med Anja och barnen upp till Anjas föräldrar i Umasjö. Efter intensiva veckor börjar krafterna ta på både kropp och det mentala.  Det kändes slitigt att åka 40 mil över en helg. Men jag vet hur underbart det brukar vara när man väl är där plus att jag verkligen är helt värdelös på att vara hemma själv. Jag hatar att vara själv. Jag hade chansen att kanske ha en helt egen helg hemma med sovmorgon och massor av egen tid som jag egentligen behöver men jag tog den inte. Jag har så svårt att se njutningen och glädjen i att skrota ensam hemma. Jag må behöva det hur mycket som helst men jag tror ändå att tid med familjen gör mig bättre än tid utan dom. 

I fredags morgon när Anja började packa inför att åka och jag stod och borstade tänderna innan jag skulle dra till jobbet bestämde jag mig för att följa med. Jag kunde bara inte stanna hemma! Sen ska jag inte sticka under stolen med att vi hade ett grymt upplägg, Anja och jag. Lyssan på det här. Anja packade allt och efter lunch sladdade jag och barnen in från jobb, skola och föris och sätter oss i en färdig packad bil haha !! En stryka som Anja har är just packning. Det går av bara farten och hon är sjukt effektiv. Vanan att ha ett team runt sig som är effektivare än myror på att packa och komma iväg sitter djupt i ryggmärgen vilket också gör att hon blir irriterad som ett bi när det är gnissel i maskineriet. Alltså, när vi inte riktigt håller samma fart som henne…. Jag behöver väl knappast förklara att vi inte har en grisblink att hålla samma takt som en världsstjärna. Vi har redan misslyckats innan vi ens börjat ha ha ha. Stämningen i bilen började lite frostigt… Men för varje mil hon kör norrut lugnar hon sig:) 

Jag älskar att vi är så starka individer i vår familj, alla har enorma viljor och egenheter. Jag tror nog inte att mitt och Anjas förhållande är mer unik än någon annans. Men det fina är när man känner en människa utan och innan och när man redan innan vet hur fortsättningen kommer att bli. Ena gången är det jag som får sitta lugnt i båten, nästa är det min älskade frus tur. Det är väl det som är livet, men ger och man tar så blir slutet gott hur man än gör.  Mormor Madde har ett kantarellställe nära huset så barnen fick vara med och plocka lite. Maximilian åt mest kråkbär och Elvis lekte med sitt svärd men Emmi var med på noterna:) 

FaceTime med kusinerna. 

Det här är en klassiker här uppe. Pärson och Emmi finner alltid tid tillsammans framför elden. Dom trivs verkligen i varandras sällskap och det är så fint att se. 

Det är verkligen som balsam för själen att vara här och jag är så tacksam för att jag inte tycker om att vara ensam hemma:). Att få se barnen njuta av att vara nära naturen och över att ha full frihet. Frihet i att bara öppna dörren och har naturen som lekpark. Att kunna ta en repa ensam med Anja och plocka mer kantareller gör mig så gott. Det är mindfullness i kubik. 

Kram på er och glöm inte bort att berömma varandra med ord som du tänker❤️. F