Imorse vaknade jag med ett huvud tyngre än allt annat. JAG ORKADE INTE, men jag var tvungen att masa mig upp ur sängen. Frågan mal i mitt huvud: När ska jag få sova?! På dom 4 senaste åren känns det som att jag blivit MINST tio år äldre, antirynkkrämer i all ära men dom hjälper inte längre hur tjockt lager jag än har och jag är bara 43! Ja jag vet att jag kan låta negativ men idag finns det inga filter på Instgram som kan hjälpa mig ur det här.
Anja skulle till Stockholm på viktigt möte och jag skulle iväg på mitt håll och ta med mig Maximilian.
Innan jag vet ordet av har Anja kastat på sig träningskläder och vips är hon ute genom dörren. Imponerande! Hennes bestämdhet och målinriktning är något jag älskar.
Själv skulle jag: Plocka fram kläder till Anja, något jag givetvis skulle gjort redan igår så att jag slapp ytterligare stresspåslag i dag men det kom annat emellan och sedan var jag alldeles för trött. Här inser jag att jag nog måste förtydliga mig lite…. Det är givetvis inte så att jag klär och lägger fram kläder till Anja varje morgon, men det är jag som fixar henne när hon ska på uppdrag, galor och annat viktigt.
Ta på barnen kläder
Duscha
Sminka mig
Ställa fram frukost
Äta frukost
Klä mig själv
Och helst av allt hunnit lägga ut ett blogginlägg.
Det blev en nerbantad morgonprocedur. Barnen fick lyckligtvis kläder, även Anja och jag :), smink men ingen frukost, inget blogginlägg och till min fasa var deodoranten slut! Som tur var hade jag beräknat bra med tid för att ta mig ner till mitt möte så jag skulle inte behöva bli svettig….
Allt drar ut på tiden och jag fixar en flaska välling till Maximilian som jag tänker att jag kan ge honom i farten när jag går med honom ner på stan. Så jag pussar på familjen och slänger igen dörren. På väg ner mot stan tar jag fram vällingflaskan för att ge till Maximilian och innan jag vet ordet av lossnar locket och halva flaskan rinner ner över Maximilian och ner i vagnen. Maximilian är arg och skriker rakt ut och jag tar snabbt upp det första jag hittar som jag kan torka med. En blöja, jag torkar och torkar medan Maximilian skriker och skriker.
Gott med tid har nu blivit till ont om tid och jag får halvspringa för att hinna, jag som inte fick börja svettas i dag!
Jag tar en snabb bild för att eventuellt lägga ut på Instgram ”mitt i stunden” och tittar ni noga ser ni att vid det här laget har även sminket börjat rinna. Ha ha ha vilken morgon! Fem stjärnor av fem möjliga!! Här och nu kan jag inte hålla emot, jag måste skratta åt eländet. Var det någon som såg mig, ensam skrattandes ute på gatan ? Jag kan lova er, jag håller inte på att bli galen, det var bara stunden som krävde ett gapskratt!
När jag kommer ner till stan har jag glömt att dom håller på riva och byggaom överallt så den väg jag egentligen skulle ta var avstängd. Men jag orkar inte! 
Vad är det värsta som kan hända?! Att någon säger till mig? Att jag får gå tillbaka till där jag gick in? Jag tog chansen och genvägen genom byggområdet, ingen sa något och jag kom i tid 🙂
Kram på er! F
Hej Filippa!
Underbart att läsa om din ”kaosmorgon” som småbarnsmamma. Inte längesen man själv var där med ivriga tvillingflickor:) Jag som hade nöjet att f träffa dig imorse måste säga att du verkligen såg ut som fräschheten personifierad på ett naturligt sätt samt med en härligt,cool stil och inställning & en underbart glad,nöjd och charmig liten kille -ett nöje att träffa er i byggkaoset
Det samma Malin!. Blev så glad över att det var DU som stod där igår. Så härligt att träffa dig och så galet fint ni kommer att få. Längtar tills ni öppnar:)! Du är rätt person på rätt plats! Heja dig!! Kram F