Filippa Rådin

När flygplansdörrarna öppnades slog värmen emot oss. I Göteborg var det inte i närheten så varmt som hemma i Umeå. Vilken eftermiddag! Hemma  väntade bastukänsla och vi fick för först gången slå upp våra stora altandörrar på vid gavel. Från och med nu när solen ligger på har vi gratis bastu?, men jag klagar inte. Den tid vi har framför oss just nu är bara den bästa och så fylld med förväntningar.

Umeås mottagande bådade gått för kvällens tävlingar och träning i Bräntis. Emmi och Elvis skulle tävla Intersportcup och jag hade turen att min ”h-vetes” träning var lagd just på samma ställe kvällen till ära. För kidsen gick det som på räls i tävlingarna, Elvis fick ytterligare en pokal till sin samling med orden, -Nästa år tänker jag minsann vinna en större pokal… Ha ha ha den ungen, älskar honom mer än vad han någonsin förstår❤. Emmi kom ner besviken efter sitt första åk och blängde surt över att hon åkte skit, vilket givetvis inte var verkligheten, men vände snabbt efter bekräftelse från att Anja som hade sett hennes miss i branten. Tur det finns ett andra åk i slalom ?. Vår lilla tjej åkte upp med glädje och övertygelse, slog ner stavarna hårt i marken när hon sedan gav sig iväg för att köra ett av hennes livs bästa åk. Den tjejen går bara från klarhet till klarhet och hennes inställning till sin egen förmåga är beundransvärd. Tänk om jag hade ett uns av det vid hennes ålder ❤.

Jag själv då…??? Det jag hade framför mig var i särklass den tuffaste utmaningen i träningssammanhang ever!!! Vilket också resulterade i första spyan?! Vi skulle utmana Bräntberget.
På riktigt springa rakt upp, i snömodd med bildäck. Aldrig har ett bildäck vägt så mycket. 2 x 20 minuter lite vila och sedan på det igen med intervaller utan däck. När jag tänkte att nu måste kvällens pass vara över kom överraskningen… VÄGGEN! ytterligare intervaller upp för den absolut brantaste delen, ja ni fattar, väggen säger allt. Jag var så slut att jag kröp sista biten uppe på toppen på varje runda. Det fanns inte ett uns kraft kvar men på något konstigt sätt gjorde jag det. Jag genomförde kvällens pass från A till B. Stoltare mamma fanns inte när slutsignalen ljöd.

Jag får gång på gång bevisat för mig att vi klarar mer än vad vi någonsin förstår. Du, jag, alla av oss vi är så grymma varelser. Tänk vad vi kan åstadkomma bara vi ger oss sjutton på det!

Kram ❤F

Maximilian redar sig själv, här sitter han och delar pizza med hans vän Jakob ???

Stora syster är bästa förebilden för båda pojkarna 

• Pocito

Elvis på start