Vaknade tidig med Maxi och gjorde iordning frukost medan dom andra sakta började vakan till en ny dag. Alltså fjällen vackra morgnar… Man blir nästan religös på kuppen. Emmi skulle iväg på morgonträning men Anja och hade svårt att få igång kroppen men när lillebror la sig bredvid och kröp upp nära med pussar och kramar gick det bra mycket lättre att dra igång dagen. Syskonkärlekens lyckligaste stunder är som balsam för mammahjärtat! Känner ni igen er?
Idag skiner solen! Och det är krispigt kallt ute. Den här dagen började vi med spel och högläsning. Men nu är det dags för frisk luft, skidåkning och semla.
Puss på er❤️!
Det var minst sagt frostigt kallt imorse när träningen skulle börja.
Just nu plöjer vi igenom den ena kapten kalsong boken efter den andra
Myyyyyys <3 Älskar fjällen OCH Björnrike!!!
Håller verkligen med dig! Kärleken man som förälder känner till sitt barn är ovillkorlig, stor och på ett sätt självklar och väntad men jag var inte förberedd på att bli så tagen av syskonkärleken. Det känns som att hjärtat ska svämma över när jag ser dem ha det mysigt och vara fina tillsammans. Ett syskon är ju en vän man, förhoppningsvis, kommer ha hela livet. ❤️ Kram