Filippa Rådin

För mig blev Ellegalan något mer, kanske till och med en efterlängtad vändning. Det kan vara svårt att veta men jag hoppas verkligen att jag har något bra på spåret! Det jag vet är att jag hade en sjukt härlig dag där jag för första gången på länge stod i mitten av glädjen tillsammans med den jag älskar mest. Anja.
Jag ska inte sticka under stolen med att jag mått piss den senaste tiden. Många av er har nog förstått det till och med när  jag inte varit lika frekvent uppdaterad här hos er.

Ellegalan då, helt ärligt, jag har varit rätt ansträngd när jag sagt att jag ”längtat” till Ellegalan. Verkligheten har var varit, att längta till Ellegalan har varit lika med att kroppen skrikit ”NEJ jag vill inte!”. Att vara kreativ och hitta vad vi skulle ha på oss har inte varit lätt. Känslan har inte infunnit sig och jag har mest känt mig värdelös. Värdelös på det som alltid har varit min styrka och det jag älskar, kläder och se möjligheter. Inte nog med att jag skulle fixa kläder till Ellegalan vi har även Idrottsgalan nu på måndag. 

Så kom gårdagen, kläderna hänge nystrukna i garderoben och när jag slog upp ögonen kände jag att min kropp kändes annorlunda. Försiktigt började jag dagen i hopp om att känslan inte skulle lämna WO. Men istället för att glädjen lämnade mig kände jag hur min ryggrad faktiskt bar mig! Allt kändes helt plötsligt lätt.

Morgonen blev bara en början på en fullmatad dag. Ahhhh gud vad jag längtat efter att känna pirret i magen över vad livet erbjuder! Jag resten av kvällen stod jag hand i hand med min fru mitt i glädjen. 

Så blev gårdagen, en fullträff! ❤️ F