Att maxa en vecka så mycket som den här känns nästan som en omöjlighet. Vi har sålt lägenheten i Stockholm, jobbat undan allt vi kunnat innan resan, packat, köpt presenter till släktingar vi ska till, packat, tvättat, varit hemma och aktiverat två sjuka barn, sprungit på vårdcentralen mm. Inget har satts på paus eftersom vi ska till Uruguay imorgon och jag har till råga på allt varit galet sjuk. Och för varje dag som gått har en efter en hakat på sjuktrenden hemma hos oss. Snacka om stress. Att flyga med barn som är förkylda är ingen lek och att dessutom ha en långflygning framför sig när barnen börjar bli sjuka är en skräck.
Maximilian har gått från sjuk till helt ok till sjuk igen i över en månad. Helt galet! Att han inte får bli frisk!
Men idag är det fredag och vi har sprungit som galningar hemma, Anja och jag för att få allt färdigt inför avresa.
Anja och pojkarna stannar kvar hemma en extra dag medan jag är på väg ner med Emmi och hennes bästis till Idol-finalen. Snacka om att jag har ett sjukt taggad resesällskap. Helt underbart! 12 år och idol-final med bästa kompisen, imorgon ska vi toppa resan med att äta frukost på Mr Cake efter önskemål från Emmi. Och jag känner mig bara så tacksam över att jag får följa med dom här två stjärnorna på deras resa.
Snart landar vi i stor staden och äventyret börjar.
Kram ❤️F
Jag fick precis dock ett samtal från Anja när jag landade att de piggnat till och haft brottningsmatch på lekmattan. Så håll tummarna att de är påväg mot att vara frisk imorn. Barn som brottas känns bra:)
Hoppas ni krya på er nu och resan går bra.
Mysigt att du fick hänga med tjejerna och kolla på Idolfinalen ?
Ha det så bra ni kan och ta hand om er.
Tänker på er.
Stor kram Sandra ?
Även om jag inte har med det att göra blir jag ju fundersam på varför ni säljer lägenheten i Sthlm? Hade jag en sån skulle jag ha husmorssemester ofta?ha det så bra på resan och spara den i hjärtat! Jag är 43 men har redan följt mina föräldrar (sjuk/gammal)till gränsen till andra sidan och det har etsat sig i mitt hjärta och även tiden innan. Jag skulle köra pappa i rullstol som blev en väldigt dråplig situation när vi båda gapskrattade och jag berättade skruvade historier för min mamma om vårt vardagsliv . När jag satt på flyget båda gångerna kändes det som att va med i en dålig mardrömsfilm som jag ville stoppa men så fort jag va på plats så släppte all oro och var bara med dem precis som vanligt. Allt gott till dig och familjen.kram!