Filippa Rådin

Igår var Anja nere i Härnösand och gjorde en föreläsning. Eftersom den var på kvällen stannade jag hemma med barnen. Hade så gärna velat vara med och lyssna på henne. Det var så längesen jag var med och kunde höra på henne, få energi av hennes ord och känsla på scenen. Det fick mig att tänka tillbaka på tider då jag var med henne ute på touren.

Under många år åkte jag ner så ofta jag kunde för att vara vid hennes sida. Älskar att jag hann vara med under hennes karriär och uppleva stora tävlingar som OS och andra häftiga event. Att stå nere i målet och vara nervös, hoppas på vinst och vara med i varje sväng, den känslan är obeskrivlig.
Så idag tänkte jag bjuda på lite bilder ifrån en tid då vi inte var officiella, en tid som var så annorlunda mot den vi lever nu. I väskan, runt hela världen och med vackraste vyerna man kan tänka sig.

Ha en underbar fredag mina fina vänner! ❤️

Jag och vår bästa vän Malin kommer hem och ser att Anja stod på balkongen och överraskade med att ha kommit hem tidigare än väntat. 

Vår ”lill tjoppa” som följde Anjas spår så gott det gick. Här ute på träningsrunda i Monaco och hon efter ?. Älskar den här bilden som är en av mina absoluta favoriter i fotoalbumet.. Den säger allt och lite till ❤️

Som så ofta slutade våra träningsrundor i Monaco med bad.

När man måste träna och är på resande fot löser man det, om man heter Anja Pärson, med att köra in på en parkering och bygga sig ett eget gym.

Så ofta vi kunde var hon alltid med oss, vårt älskade lill❤️ , På resor, träningar, backen och på tävlingar. Det var hon som lärde oss hur enkelt det kan vara att resa med barn och hur viktigt det är att man tillåter dom vara en del i det man gör. Att ha med henne har aldrig varit ett problem och den erfarenheten hon fått av att vara med ute på touren har gett henne verktyg för resten av livet. Hon blev hela världscupens maskot och hon verkligen älskade att vara en del i den stora cirkusen.

Så här glad var jag innan jag visste vad jag hade framför mig. ha ha ha. Jag var inte riktigt så tuff när det var dags att åka nerför en snirklig bana tillsammans med en massa orädda fartdårar  i dålig sikt.

På väg till det stora OS äventyret. Galet förberedda, fulla av förväntningar, och massor av nervositet. Tänk vad lite man vet och vad skönt att man inte vet något om framtiden. Några dagar senare gör Anja sin värsta krasch någonsin och som stället livet på sin yttersta spets.

Väntan inför tävlingsstart… det var dagen då allt hände och då Anjas åk inte gick som planerat.

Huset där laget bodde inne i OS-byn

Skadan som blev av kraschen var brutal och vid det här laget jobbade alla mot klockan, ingen ( inkl Anja) visste om OS var över.

Så gjorde hon det omöjliga, kom tillbaka dagen efter i samma backe som hon kunde mist livet i dagen innan, på ett ben som hon inte kunde stödja på och som värkte mer än vad man kan förstå. När alla andra skulle gett upp för länge sedan går hon ut och tar hem ett brons istället! Jag saknar ord med inte kärlek och beundran!