Vaknar det är lördag och ser snön falla utanför?. 2 barn som är överlyckliga och direkt vill ut och åka pulka. Elvis är orolig för att solen ska hinna smälta bort snön innan han hunnit ut. Det tynger i hjärtat att Maximilian som hostat och varit riktigt sjuk inatt måste vara inne idag. Han har längtat efter snön ända sedan det försvann i våras.
Funderat lite på vad jag kan hitta på med honom. Har tänkt hinna måla ramarna som barnen har sina teckningar i. Älskar verkligen när jag får med mig Maximilian på ett pyssel, han växer och älskar verkligen det han gör. För det mesta går allt i rapid för vårt minsta lilla hjärta och i farten kan det lätt hända tokigheter.
OM jag skulle ge mig på projektet måla ramar med honom skulle jag verkligen få hålla tillbaka min ”mamma perfektion” som är ett hyfsat starkt drag inom mig. Och i min ”mamma perfektions” tanke vill jag ha ramarna målat på mitt ordentliga sätt… Jag tog risken med att det skulle bli annorlunda och att jag faktiskt kunde måla om…
-Jag är konstnär! sa Maximilian Det kan man lugnt säga tänkte jag, han målade såååå fint och vi fick världens pysselstund tillsammans! Tänker på hur mycket jag har att lära av vår minsta och hur mycket vi ofta ser saker som ett problem innan vi ens prövat. Nu hänger dom där målade och fina av oss två stolta tillsammans.
Hoppas ni får en fin dag!❤️F
❤️