Ingen har väl missat det kritiserade avsnittet som uppdrag granskning sände i veckan. Det gör ont i mig!! Ett hån mot dom i det här fallet kvinnor som utsatts för övergrepp. Några minuter in i programmet och jag förstår direkt att den här vinklingen är till för att ta bort den luft under vingarna Metoo gav till så många kvinnor, den känsla om att man inte är ensam och den styrka det gav till att alltid fortsätta kämpa för oss kvinnor!
En vinkling där brottsoffret ska försvara sig medan förövaren får förklara sig. En vinkling där brottsoffret får frågan om hon tänkt på förövarens familj och hur dom måste känna sig när hon nu hängt ut deras man och pappa. En vinkling där mannen i programmet behöver skyddas, en vinkling där mannen i programmet inte behöver stå till svars.
Redan mindre än 24h timmar efter sändning hade programmet fått närmare 600 anmälningar emot sig och jag kan bara hoppas att det ökar. Jag har svårt att förstå syftet med hela programmet, handlade om journalistik? Ömkan för gärningsmän? Smutskastning av brottsoffer? Vad var syftet, vad ville dom åstadkomma? En kritikerstorm, i så fall Grattis. Ni har lyckats! Jag vet att den berörda mannen i programmet inte är dömd och att man inte anses skyldig innan man fått en dom..
Jag tycker absolut det är en viktig sak, men det är inte vad jag vill komma till i det här. Det är hur UG överhuvudtaget kan göra det här programmet på det sättet. Vad i h-vete minst sagt!!
Det blir tydligt att Metoo behövs mer än någonsin, att det inte var en tillfällighet eller något som enkelt kan bortförklaras. Det är det här samhället vi lever i, där brottsoffret måste förklara sig, där hen måste stå till svar, där hen måste svara på om den tänkte på förövarens familj. Min fråga blir då, tänkte förövaren på offret någon gång!!?
Jag citerar Mia nedan för att det beskriver mig så på pricken. Tack Mia för att du sätter orden där dom ska vara! ❤
Kärlek F