Är inte livet fantastiskt! Varje dag tycker jag det känns som att matas full med olika saker, saker som gör en ifrågasättande mot sig själv. Duger jag? Räcker jag till som mamma? När dammsög Jag senast? Alla frågor som skapas utifrån något man ser eller läser, man jämför sig med andra och deras ”perfekta liv”. Men sen stannar man upp en stund, man ser sig över axeln. Man ser barnen leka, skratta, man ser sin älskade, man ser sitt hem för vad det är. Plötsligt mitt i allt ifrågasättande inser man att livet är rätt j*vla fantastiskt!
Vad gör en dammråtta i hörnet egentligen när man har allt annat man kunnat önska? Varför är vi ibland så hårda mot oss själva. Vi duger gott som vi är, vi är unika på våra egna vis och det är väl helt underbart. Vi måste bli bättre på att lära oss uppskatta våra egna egenskaper istället för att jämföra oss mot andra. Något kilo plus på vågen, vad gör det egentligen? Det är snart vinter igen och då värmer det extra gott!
Som en minuspol till en pluspol dras vi till vad vi anser vara perfekt. Men vi missar lätt det vi har framför ögonen. Vi skulle kunna jämföra oss med varandra i all evighet och plötsligt en dag inse att livet sprungit förbi oss i jakten av en illusion. Vi kan alltid fortsätta sträva mot en egen utveckling av oss själva, men på våra egna villkor och premisser. Men under den resans gång, glöm då inte att stanna upp, andas och se allt det fantastiska du redan har!
Kärlek på er vänner! ❤F
Så fint skrivet. ?❤️
Så bra skrivit ???
Önskar dig en fin helg
Kram Sandra
Kärlek❣️
Jag håller med dig.
Du skriver så bra det träffar mig oftast mitt i prick. Ha en skön helg. ?
❤️