Jag vet inte hur det är för er, men för mig var och är just förlovningsringen väldigt känslomässig.
Det var jag som tog steget och frågade om Anja om hon ville gifta sig med mig. Och det var också jag som designade ringarna utan Anjas vetskap. Hon visste ingenting och hon hade ingen aning om hur ringen som senare skulle sitta på hennes finger skulle se ut! Scary, jag vet! Tänk om hon inte hade gillat den! Isåfall hade det inte bara varit att använda sig av returrätten utan istället smälta ner, göra om göra rätt ha ha ha. Hemska tanke!
Ni fattar allvaret. I vår ring. Jag ville verkligen lägga ner hela min själ och jag ville att Anja skulle få en ring som hon älskar att bära. livet ut
Som sagt ibland kan jag kan känna att förlovningsringen kan vara mycket viktigare än just vigselringen. I mitt fall och säkert för många av er andra är stunden när man frågar och får bekräftelsen på att vi vill gå tillsammans in i framtiden..Förlovningsringen blir ett slags statment och den stunden glömmer jag aldrig. Känslan när jag fick på mig ringen gick nästan att ta på och jag bara älskar att bära likadan ring som Anja.
När vi sedan skulle gifta oss blev problematiken kring ring inte lättare. Vi båda älskade verkligen förlovningsringen som var en biffig guldring med vårt specialemblem ingraverat och ringen var svår att kombinera med något annat. Valet stod mellan att designa om hela paketet på nytt eller pimpa upp förlovningsringen. Vi valde det sistnämnda. Vilket resulterade i att vi lät sätta in diamanet i fasetterna. Även fast ringarna från början kändes som att dom perfekt symboliserade Anja och mig blev slutresultatet ännu bättre. Med diamanterna blev det en riktig badass ring :).
Dom första bilderna vi tog efter att Anja sagt ja. Känner oerhörd tacksam över att bo i land där mitt val av kärlek är accepterat.
Bilden är från dagen efter vigsel, direkt efter paketöppningen.
Vad heter guldsmeden? Ringarna är heeeeelt fantastiska!!!