Filippa Rådin

Bilen är på rull igen och vi sitter som packade sillar. Efter en grym dag i träningsbacken med Emmi.

Emmi min stolthet ut i fingerspetsarna! Shit alltså om ni bara visste hur gårdagen på träningen var till skillnad från idag. Att se henne lyckas vända från ett obefintligt självförtroende till att ställa sig upp igen och blomma ut, ta för sig, se styrkan i sig själv och framför allt se sig själv lika självklart som vanligt. Det är dagens stora lycka!

Jag är väl medveten om att vi bara är i början av en tid med sviktande självkänsla, vi har alla varit där när man tycker att ”alla andra” är så mycket bättre och att ”alla andra” tittar med kritiska blickar. Men vilka ÄR alla andra som tydligen går helt oberörda genom livet och har all tid i världen att bry sig om just oss??

Det är såna här gånger jag blir nykär, i Anja, i mig själv och oss två som team. Anja som stadigt står vid Emmis sida utmanar och bygger upp, visar och öppnar Emmis ögon på rätt fokus. Anja har en fenomenal sida som gör Emmi starkare och bättre när vi är i backen. Hon har nycklar där jag själv kan känna mig verktygslös det är därför vi kompletterar varandra så bra. För när hon ser att Emmi behöver mammas trygga och varma famn tar jag vid. Där och då bryter vi allt. Går in i fikastugan pratar allt annat än skidåkning. Jag finns bara där med en stor famn, massor av kärlek och skratt. Hon är lika bra med och utan prestation, hon duger precis som den underbara Emmi hon är. När vi fikat färdigt var hon bestämd. -Nu ska jag ut igen! Jag ska peka finger till backen!

Och som hon gjorde det sen!! Om hon åkte bättre efter fika igår tog hon Ingemarbacken med storm idag och åkte sitt livs bästa åk. Idag var vår lilla solstråle tillbaka från start och hon älskade varje cm av backen.

Kärlek ❤️F