Hej på er, det här inlägget är en bekännelse. Jag var på gymmet med Anja här om dagen…
det är absolut inte första gången jag är på gymmet varken själv eller med min fru. Vad är det med gym och stämningen där inne?!
På vägen dit boostar jag mig själv till max och jag stiger in i lokalen med stort kroppsspråk, byter om och går ut för att sätta igång… då kommer pyspunkan och allt självförtroende rinner av mig. Resten av träningspasset får jag slita lika mycket med mig själv som med redskapen. Varför känner jag mig så naken och oformlig i speglarna och varför kommer den här läskiga känslan som definitivt inte passar mig!? Det lustig är att så fort jag tränat klart, bytt om och går hem är känslan förbytt till tillfredställelse och jag känner mig starkare än på läge.
Hur är det för er? Är ni strong, powerful and beauty hela vägen fram tills ni tränat klart?
Jag har en plan för mig själv efter att ha funderat några dagar sedan jag sist var på gymmet.
Nu är det dags att ta tag i den obehaglig känslan och ge den en rejäl utmaning!! Ska jag komma i form måste jag tillåta mig själv känna självförtroende även i gymmiljö. Och jag tror att självsäkerhet är kunskap. Så nu ska jag vara påläst och ha en tydlig träningsplan och inte lägga allt i Anjas händer, som jag oftast gör?…. Nu ska jag se videos, och prova mig fram. Gör om gör rätt, kunskap är nyckeln till framgång! och sakta men säkert kommer förhoppnings självförtroendet till mig. Vad tror ni? Har ni hittat nyckel till framgång?
Idag blir min träning en långpromenad med Maximilian. Anja tog Emmi och Elvis och åkte till Lycksele för skidtävlingar och jag bestämde mig för att stanna hemma och få en ensam lyxdag med Maximilian. Det händer inte allt för ofta att vi delar upp oss men jag tror det är bra för barnen att får lite ensamtid med bara en förälder.
Sedan är det Littfest i helgen här i Umeå. Littfest= litteraturfestival, Umeå arrangerar Sveriges största litteraturfestival sedan 2007 och det finns även massor av roligt för barn så jag tänkte att vi skulle gå dit och se vad som kan vara kul för Maxi.
Jag och gymmet har en komplicerad relation men de dagar jag behöver mentalt peppa upp mig själv brukar jag – helt seriöst – föreställa mig att jag är Anja (!). Jag ger mig själv ”Anja-Pärsson-blicken” i spegeln och lyfter min vikt med inbillningen att jag snart ska till VM och sätta alla på plats! Haha! Låter helt knasigt men det fungerar varje gång! Så typ när du inte känner dig tillräcklig inbilla dig att du är någon som du ser upp till! 😀
Lena & Filippa… Här har ni en till.
Pyspunka de lux med hela kroppen som ett himla frågetecken. Varför ska det vara så svårt?
Tack Filippa att det inte bara är jag som vill sjunka genom jorden när jag ska på gym. Ska efter påsk försöka mig på det igen. Vill igentligen inte men min sjukgymnast är på mig och jag behöver det. Tur dom har öppet halva nätterna så kanske är själv där. Må så gott