Då var det måndag igen och dags att kavla upp ärmarna!!Efter en helg i snö och riktig skidåkning är huvudet lite lätt mossig och trött. Men ofattbart härligt att stå på snö igen med skidor på fötterna och se sina barn älska utmaningen att hela tiden vilja åka bättre. Emmi har vi inte sett mycket av, hon har tagit ut det mesta av att för första gången vara lägerbrutta på riktigt, hon har njutit av att klara det mesta själv och leva livet i backen med tjejkompisarna. Den här helgen verkar ha varit rena energiinjektionen för henne och det känns som att hon vuxit typ 10 cm på längden?.
Emmis slalomgrupp är verkligen helt fantastisk och att stå vid sidan och se hur dom värnar om varandra, ta med alla så att ingen ska känna sig utanför värmer mamma hjärtat. Måtte aldrig den magin brytas! Det smärtsammaste som förälder måste vara att se sina barn må dåligt och bli sårade. Jag skulle verkligen kunna gå igenom vad som helst för att skydda mina barn alla lägen. Men jag är också fullt medveten om att det är livet som ger dom erfaranheter och att jag inte kan gå före och sopa framför dom. Den vetskapen gör förbannat ont och jag får jobba hårt med mig själv ,med känslan att vi lagt en bra grund till våra barnen och att dom klarar mer än man tror. Shit det är ingen lätt uppgift att vara förälder men vi alla är så mycket bättre än vad vi tror.
<<