Filippa Rådin

Hej på er, Kaos hemma kaos i sinnet,  Nu drar vi till fjälls, som Anja brukar säga ?.
Känner ni igen mig?1, När det varit lite för lugnt på resfronten för min del så börjar det rycka i mina res-nerver??! Vi har egentligen varit påväg hela veckan, bilen har i princip varit färdig packad och vi har bara väntat in att Maximilian som är förkyld ska bli lite bättre.. det verkar inte hända så efter att halva höstlovet i stort sätt dragit. förbi förbi i rekordfart och vi vaknar upp mer frustrerade än tidigare tog vi beslutet att åka upp till mormor och morfar i fjällen. Maximilian kan ju lika gärna vara inomhus där som hemma och lite miljöombyte kan vara kul även fast man är förkyld.

Det är absolut inte så att vi har haft det dåligt hemma på något sätt men känslan att jag vill ge mina barn något extra när det är höstlov är påträngande.
Konstigt!  Så fort barnen är lediga från skolan kommer känslan krypande… Jag vill ge mina barn 100 procent närvaro. Innebär det att jag inte kan ge dom det hemma?! Svaret är nog ja på den frågan. Varken Anja eller jag kan koppla av helt när vi är hemma, det är alltid något som pockar på, något som måste göras och då är frågan om våra krav på närvaro när det gäller att finnas där för barnen och hitta på saker tillsammans är för högt ställda? Har vi orimliga krav på oss som föräldrar? Vart går gränsen och var är en bra nivå?

Hur känner ni och hur resonerar ni kring lov och aktiviteter för era barn?

Och mitt i alla funderingar om man räcker till som förälder slår det mig att vi hade världens mysigaste super pysseldag/kväll i går… är det tillräckligt eller ska vi prestera mer? Min fru har många bra visdomsord i rockärmen. ett av dom passar så bra in i allt det här.
Har du ditt glas halvfullt eller halvtomt? Jag önskar att mitt glas alltid ska vara halvfullt!

Puss på er! Njut och må /F