Filippa Rådin

Jag och Anja har varit tillsamman i mer än 10 år.  Det känns länge när man uttalar det i tid men samtidigt väldigt kort när man tänker på oss i verkligheten. Åren har gått fort och vi har upplevt mycket tillsammans under den tiden. Något vi är och alltid varit duktiga på är att tänka på bra och kärleksfulla saker vi upplevt. Det är så mysigt att tänka tillbaka och påminna sig själv över vilka härligt galna grejer man gjort, älskvärda underbara ögonblick och att det faktiskt finns så mycket kärlek i en relation.
Jag tror att det är super viktigt när livet snurrar på så fort för oss alla, att stanna upp en stund ibland och fokusera på dom bra sakerna i livet så att vi inte hamnar i det här vanliga att man inte åstadkommit något, eller tittar på alla andra och ser hur roligt dom har det i sin relation men att man själv inte alls får till det. Vi gör alla mycket bra saker varje dag! Och ALLA vi gör mycket saker för vår partner varje dag, båda två i en relation åstadkommer saker för den andra även i en relation som kanske inte är den bästa just nu. Jag väljer att varje dag plocka russinen ur kakan när det gäller Anja för annars tror jag att jag skulle få det svårare för mig i perioder när det inte är lika bra för oss. Det ger mig styrka och en grundkärlek att falla tillbaka på. Och det hjälper mig att få överseende med  allt det andra som jag kan störa mig på.

Idag tänkte jag bjuda på 5 ögonblick utöver när våra barn föddes och när vi gifte oss som är det mest självklara och lyckligaste stunderna i mitt liv. Det här är stunder som jag älskar att tänka tillbaka på och som gör mig varm i hela kroppen. Vad tänker du själv på när det gäller din partner?

• När jag och Anja började få känslor för varandra var det en konstant berg och dalbana i hela korppen, det var en orkanvind som virvlade runt och känslorna var svåra att hantera. Det finns så många minnen att ta ifrån den tiden men en som har vart stark hos mig var när vi var i Monaco, det var sen vår och  vädret var såklart perfekt. Solen var varm och värmde upp våra frusna kroppar som gömt sig under lager av kläder under vintern. Anja hade en Audi A4 cab och vi cruisade runt bland gatorna. Det jag inte visste var att hon hade en plan med dagen och vart vi skulle. Det var nämligen så att Sting skulle spela på konsterthuset den kvällen och efter en soft dag ute blev det kväll. Anja parkerade vid stranden som ligger precis utanför konsterthuset. När de är konsert där öppnar dom upp tak och alla väggar och man kan lika gärna sitta på stranden och höra som där inne. Anja hade tagit med picknick och filt så vi kunde sitta på stranden. Filtar och levande och ljust och härlig stämning med den första riktiga värmen en kväll i maj. Det kunde inte bli bättre.

• När Anja gjorde sin sista säsong hade hon SM uppe i Björkliden. Jag hängde med under den veckan. Vi bodde vid backen och vädret var helt magiskt. Hon valde att inte se tävlingarna som det viktigaste under den veckan. Istället för att gå in i prestationsbubblan och fokusera som vanligt på tävling gjorde hon tvärt om. Hon åkte enbart de åk hon var tvungen att göra, resten av tiden var det mig hon la all fokus på. Vi hyrde turskidor och gick upp på små toppar för att sedan åka ner igen, vi hade med oss lite fika och det kändes som det inte fanns någon stress i hela världen. Vi tog även skotrar och åkte in i fjället för att äta de godaste våfflorna jag ätit i hela mitt liv i en mysig stuga mitt i ingenstans mer än storslagna fjällsidor.

• Innan vi flyttade in i det hus vi lever i idag var vi tvungna att totalrenovera allt. Det gick från ett litet projekt till ett megabygge där det ibland kunde vara 20 hantverkare här samtidigt. Jag är galet stolt över mig själv att jag, höggravid, från att inte kunna något om bygge till att vara bas över hur många gubbar som helst och även kunna ta beslut om gipsskivor och vinkar och fogar. Idag vet jag hur jag ska bygga en vägg och har i stortsett koll på hur det ser ut i hela huset inifrån och ut. Med den stoltheten kommer minnen som jag verkligen älskar. Efter Anja avslutat sin säsong och kommit hem kunde vi båda stå sent på kvällarna på bygget och städa undan ifrån alla byggarnas rivningar och stök, dammsuga och linda kablar och flytta brädhögar och slänga material i kontainrar. Det är galet hur stökigt det blir på två sekunder när det renoveras. En vägg rivs och vips har man en mega hög som ska kastas. Vi insåg att om vi kunde hålla efter gubbarna och att dom kunde komma på morgonen och allt var fixat sparade vi enormt mycket tid och pengar. Så under några månader var vi först på bygget och verkligen sist där ifrån. Skitiga och hungriga och trötta var det ändå på kvällarna som vi hade våra magiska stunder. Med musiken på i hörselkåporna och grovdammsugare i andra handen kände vi hur underbart det var att för varje steg bygga ett nytt hem och nytt liv tillsammans. Och de dagar vi inte städade och kunde bygga färdigt en vägg eller tejpa klart för isolering maxade vi allt.

• Dom få gånger Anja var i Umeå under vintern under tiden hon tävlade älskade jag att ta hand om henne. Men det bästa minnet jag har under den tiden var när vi gick upp i parken för att lära Emmi att åka skidor. Vägen sluttar så pass lite att det knappt syns, men fullt tillräcklig för att lära sig hitta balansen när man är liten och aldrig stått på skidor förr. Vi sprang och upp och ner och höll i henne och tog emot när hon lärde sig att stå. Alla som kom förbi undrade nog vad vi höll på med. Men det behöver inte vara så stora lutningar när man testar skidor för första gången. Och lyxen att ha världen bästa skidåkare som flickvän och bonusmamma är ju inte helt fel?. För mig smallt hjärtat att se Anja ta sig tid med min dotter och ge henne kärlek och visa henne hur hon skulle göra för att lära sig åka precis som sin favorit ”Aja”.
• Sist men kanske en av de viktigaste minnena är när Anjas sommarprat i P1 skulle sändas. Vi var så nervösa och Anja hade nästan panik. Helt plötsligt kändes det inte bra att vara i lägenheten. Anja ville ha yta, inte känna sig instängd och riskera att någon skulle komma och hälsa på mitt i sändningen. Vi ville bara var ensam tillsammans. Ute på gården var inte heller ett allternativ. Så 10 minuter kvar till sändning hoppade vi i bilen , slängde in en filt och ipad och lite fika. Vart skulle vi? Stor yta utan människor med ingen tid att egentligen hinna någonstans. Vi skyndade tillslut till några ängar på Mariehem och försökte hitta en bra plats. Solen sken och var varm så alla var ju såklart ute. Vart tusan skulle vi ta vägen. Snabbt!!! det är bara 2 min kvar!!! Vi hittade en liten dunge som vi la oss vid, satte på ipaden och fick in radion precis när det började. Hade jag tänkt efter innan och haft framförhållning så hade jag kunnat räkna ut att det skulle bli kaos innan ???… men jag blev lite tagen på sängen då Anja varit så cool-lugn innan. När vinjetten kom, kom alla känslor på samma gång. Så där låg vi och grät och höll om varandra med värsta kärleksförklaringen ur högtalarna. Det är en av dom finaste stunderna i våra historia!! När vi hämtat oss vågade vi börja kolla lite på sociala medier. Då kom nästa känslostorm. Så mycket kärlek och fina ord som spreds och översköljde oss. Vi var inte beredda på all kärlek och började storgråta igen. En stund in i programmet ven det förbi en frisbee! Det visade sig att vi lagt oss mitt i en frisbee golfbana och ett av hålen hade sin korg en stenkast ifrån där vi låg hahahaha. Vilken pers!!

Idag är det fredag, hoppas ni för en underbar helg. Det är vi alla värda! ❤️F