Mamma har sålt sitt föräldrahem, huset som var min och mina kusiners lekplats hela sommrarna när vi var små. Klart det känns. Huset bär så många fina minnen och framför allt minnen med min älskade mormor som jag stod väldigt nära. Men mitt i alla minnen och tankar är det något vackert i vår avsked, mamma har sålt till några som kommer att berika byn med en helttidsboende familj med visioner och driv. Så det känns in i hjärtat bra att dom tar hand om huset min morfar en gång byggde. Och att dom kommer att bo där året om är bra för byn.
Igår bjöd mamma ”byn” på avskedsfika i byns samlingslokal. och vi tog bilen på morgonen och rejsade upp till Skellefteå för att finnas med. Många, stort sätt alla som kom har jag någon slags relation till från att jag var liten till nu så det blev mycket prat om minnen, och såklart om mormor. Tänker på en sak, hur viktigt det är att ”sitta ner prata” , att ge pratet tid. Det är verkligen så mysigt om man tillåter sig det. Tänker framför allt på mig själv som lätt rusar vidare och kan få kli i hela kroppen om saker tar för lång tid???. Jag har mycket att lära och mycket arbete med mig själv när det gäller den biten, men kan alltid bli bättre?.
Avslutningen på dagen kan inte blivit bättre Per, från byn kom förbi med ”brandbilen” och pojkarna trodde inte det var på riktigt. En fungerade Wuii wuii som Maximilian säger. Sedan fick vi oss en tur med tjutande syrener och allt i Wuii wuiin
Gissa om det var två lyckliga pojkar som gick i säng igår. En riktigt Wuiiwuii….!!!
Kram ❤️F
