Filippa Rådin

Bilen är i rullning igen.

Innan vi satte oss i bilen och startade motorn var Elvis på dåligt humör, ville inte åka och skrek rak ut att han minsann inte ville åka bil!! Maximilian sprang omkring i sinne i bara strumplesten och Emmi var bara allmänt trött och less efter skolan och ville att vi skulle komma iväg. Anja och jag sprang omkring som skållade råttor för att få ordning på allt och samtidigt samla upp det som Maximilian spridit ut. Var Maxis skor tog vägen vet vi fortfarande inte. Antingen har han skor eller så får han gå utan i helgen ???. Nä, riktigt så illa är det inte men utan gympa skor kan det bli?. Stämningen var allt annat är ”på topp”.

Den här dagen går till historien! Vi har varit sjukt effektiva, knappt så jag kan tror det själv, dagen får ställa sig i samlingen bland det bättre.
Slänga i tvätt och iväg med kidsen till skola och föris, hem för att dricka den vanliga kaffekoppen i lugnet tillsammans och samtidigt riva av en massa mail och sedan börja sortera ut kläder för att packa två packningar en för i helgen och en till nästa veckas semester i Frankrike. När vi kommer hem på söndag är det i stort sätt hem och vända som gäller så vi var tvungna att fixa allt färdigt i dag. Alltså tre barn och två vuxna genererar en hel del kläder! Jag vet sedan tidigare att vi har mycket kläder men trots det är jag chockad. Medan jag packade åkte Anja för att laga våra mobiler, jag hade ”packtid” till hon kom hem för då slog sluttiden, sjukt stressigt men det gick ???. Snabbt lunch med Maria och snabbt möte med Robert som kom förbi hem till oss för att vinna tid. när vi svalt sista tuggan kastade vi oss i in i bilen och i väg för att komplettera lite kläder till ungarna, köpa välling, blöjor, torkisar och posta företagspost. Hem igen och medan jag drog för att hämta Emmis mobil som hon glömt 2 mil utan för Umeå…. hämtade Anja pojkarna och fixar med det sista tills jag kom hem.

Vid det här laget gäller det att ”packa och iväg” momentet går smidigt och snabbt. helst ska vi vara iväg minst en kvart före utsatt tid. I kapitlet ”vår familj på resa” är det nog det mest kritiska lägret för Anja och oss och det som kanske satt dom djupaste spåren under Anjas karriär. Vi pratar om en person som jobbat med hundradelar i stort sätt hela sitt liv och där tålamodet blir mindre och mindre för varje minut som går efter utsatt avgångstid. Trots sviktande tålamod ska hon ha en STOR eloge, min finaste, för hon jobbar ständigt på att bli bättre. Vi kom iväg 1,5 timme efter utsatt tid……

Kort efter att vi fått bilen i rullning och är på väg skruvar vi upp volymen på musiken, sjunger falsk med och humöret är där det ska vara?.

Ta hand om er! ❤️Kram F

Pit stop Ö-Vik